â Det Ă€r vĂ€ldigt komplicerade produkter. Om man jĂ€mför med att ta fram en mobiltelefon sĂ„ vill jag pĂ„stĂ„ att det hĂ€r Ă€r betydligt svĂ„rare hĂ„rdvarumĂ€ssigt.
SÄ sÀger Omid Sotoudeh, vd och grundare av det Linköpingsbaserade företaget Requtech. De utvecklar antenner och terminaler för telekommunikation via satelliter, och i somras tillkÀnnagav de en produkt som de menar revolutionerar branschen. För att förstÄ poÀngen med den mÄste vi ut i rymden en kort svÀng.
Runt jorden snurrar en mÀngd satelliter. En del av dem befinner sig lÄngt bort, i det som kallas för den geostationÀra omloppsbanan (geo). Det speciella med den hÀr omloppsbanan Àr att satelliterna i den snurrar med samma hastighet som jorden. De följer med i planetens rörelse konstant. En sÄn satellit "hÀnger" alltsÄ över samma plats pÄ jorden hela tiden, sett frÄn vÄrt perspektiv hÀr nere pÄ marken.
Andra satelliter fÀrdas lite nÀrmre jorden i det som kallas medelhög omloppsbana (meo) eller lÄg omloppsbana (leo).
Kommunikation med satelliter i geo Ă€r i sammanhanget relativt enkel â eftersom satelliten hela tiden Ă€r pĂ„ samma plats i förhĂ„llanden till jorden, Ă€r det bara att rikta en antenn mot den platsen, sĂ„ Ă€r det klart.
SvÄrare Àr det med de omloppsbanor som Àr nÀrmare jorden. Satelliter i meo och leo snurrar snabbare Àn vad vÄr kÀra hemplanet gör. DÀrför försvinner de dÄ och dÄ ur synfÀltet, bakom horisonten, för den som befinner sig pÄ planetens yta. En antenn som Àr byggd för dessa omloppsbanor behöver alltsÄ kunna vÀxla mellan olika satelliter pÄ oerhört kort tid, för att inte signalen ska brytas. NÀr en satellit flyger bort bakom horisonten, mÄste antennen snabbt byta till en annan satellit som just dÄ finns i dess synfÀlt.
Det Ă€r hĂ€r Requtechs nya produkt kommer in i bilden â de har byggt en terminal som kan kommunicera med satelliter i alla tre omloppsbanorna.
â Det Ă€r en vĂ€ldigt tung och svĂ„r teknik att ta fram, och det har tagit oss 5-6 Ă„r, med de bĂ€sta inom olika discipliner, sĂ€ger företagets vd, som menar att de Ă€r ett av fĂ„ bolag i vĂ€rlden som har utvecklat den hĂ€r tekniska lösningen.
Företaget bildades Är 2009. Det var Omid Sotoudeh sjÀlv som, ihop med en kollega frÄn Ericsson i Kista i Stockholm, lade grunderna. Ytterligare medarbetare som jobbat pÄ Saab tidigare tillkom snart. Sedan Är 2016 hÄller företaget till i MjÀrdevi.
De första Ären var det ett litet teknikbolag, inriktat pÄ forskning. Först runt 2017 började man pÄ riktigt satsa pÄ produktutveckling. Bidrag frÄn innovationsmyndigheten Vinnova samt den första externa investeringen för tvÄ Är sedan har varit viktiga milstolpar under fÀrden.
Successivt har sÄ Requtech de senaste Ären gÄtt frÄn att vara en startup, som mest bedrivit industriforskning, till att bli en scaleup som producerar varor i smÄ serier. NÀsta steg Àr att börja serieproducera pÄ riktigt.
â NĂ€r vi Ă€r i det hĂ€r lĂ€get dĂ€r det bara Ă€r tvĂ„-tre företag pĂ„ jorden som konkurrerar med oss, och vi ser att vĂ„ra produkter funkar och de stora satellitĂ€garna vill ha vĂ„ra lösningar â dĂ„ mĂ„ste vi bara köra. Jag tror att det hĂ€r kommer att gĂ„ riktigt bra.
Vad Àr det som talar för att just ni ska lyckas, och inte era konkurrenter?
â Vi har ett modulĂ€rt tĂ€nk i vĂ„ra produkter, sĂ„ vi Ă„teranvĂ€nder vĂ€ldigt mycket mellan de olika produktportföljerna.
Det handlar enkelt uttryckt om att utveckla produkter som gÄr att bygga med samma typ av delar, moduler, istÀllet för att varje enskild produkt ska krÀva specialdesignade komponenter. Att arbeta modulÀrt tar ibland mer tid under produktutvecklingen, men kan löna sig i ett senare skede.
â Det blir fĂ€rre komponenter och produktnummer, allting blir vĂ€ldigt mycket enklare.
Sotoudeh rÀknar med att företaget kommer att dubbla sin personalstyrka, och bli uppemot 30 medarbetare innan nÀsta Är Àr slut, exklusive de fabriksarbetare som arbetar externt med montering. OmsÀttningen vÀntas landa pÄ mellan 50 och 100 miljoner kronor.
Requtechs slutkunder kan i framtiden komma att vara bland annat försvarsmakter i olika lÀnder, bolag inom sjöfart och flyg, och blÄljusverksamhet.
â De terminaler som vi har Ă€r portabla lösningar som man kan ta med sig enkelt, sĂ€ger Sotoudeh och fortsĂ€tter:
â SĂ„ det ger ju exempelvis försvarsmakten en förmĂ„ga som man kanske inte haft tidigare. I de lĂ€gen som mobiltelefoni eller GPS slĂ„s ut, sĂ„ har man alltid de hĂ€r terminalerna som kommer att tillhandahĂ„lla kommunikation.
Att företaget vÀxer Àr inte bara nÄgot som mÀrks i boksluten, dÀr man pÄ fem Är nÀstan tiodubblat omsÀttningen till att idag ligga pÄ drygt 26 miljoner kronor. I vÄras uppmÀrksammade Àven brittiska affÀrstidningen Financial times företaget som ett av de 1 000 snabbast vÀxande företagen i hela Europa, enligt en ranking som tidningen sjÀlv tagit fram.
Vad innebÀr det för er att hamna pÄ den hÀr listan?
â Man vĂ„gar inte tro att det Ă€r sant!
â Jag försöker alltid vara realist och hĂ„lla huvudet kallt, och hĂ„lla fokus pĂ„ det vi försöker göra. Att vinna marknadsandelar, skapa fler arbetstillfĂ€llen, bygga nĂ„nting som vi alla hĂ€r Ă€r stolta över. SĂ„ man vĂ„gar, tyvĂ€rr, inte njuta allt för mycket av de hĂ€r framgĂ„ngarna.
Han hÀrleder framgÄngarna till bÄde mentalitet, och att man befinner sig i just Linköping och MjÀrdevi, med nÀrhet till universitetet.
â Vi i Sverige har vĂ€ldigt bra företagsklimat och mentalitet runt arbetet. Vi har vĂ„r lĂ„nga semester som resten av vĂ€rlden inte fattar. Men sen nĂ€r vi jobbar, dĂ„ jobbar vi. Det Ă€r sjĂ„sfritt, det bara görs. Ingenjörerna Ă€r supermotiverade och superduktiga. Vi har universitet som bygger bra folk.
Ett problem som dock plÄgar branschen för satellitkommunikation Àr den tilltagande mÀngden rymdskrot. Det handlar om rester frÄn gamla satelliter som fastnat i omloppsbana och som kan förstöra andra satelliter om de krockar med skrotet. LÄngsiktigt finns risken att de olika banorna blir sÄ överbelamrade att det inte lÀngre gÄr att skicka ut nÄgra satelliter i dem.
â Jag kan tycka att det sĂ€ttet som vissa satellitföretag har löst kommunikationssystemen â att skicka upp tusentals satelliter som efter fem Ă„r behöver bytas ut igen â inte Ă€r den smartaste lösningen.
â De olika omloppsbanorna som vi har, det Ă€r en resurs som vi mĂ„ste ta hand om. Det Ă€r precis som regnskogen. Vi mĂ„ste ta hand om det hĂ€r för att vi vill kunna vĂ€xa med vĂ„r teknologi. Gör vi inte det och tar vi inte ansvar för de grejerna, dĂ„ kommer vi snart inte att kunna skjuta upp nĂ„gonting.