– Vi har känt till länge att sådana här incidenter kommer att ske, säger Simon Ahlberg, drönarexpert och forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Myndigheten har forskat om drönare, eller UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som de själva säger, i många år. Den senaste tidens observationer över skyddsobjekt har följts med stort intresse.
Vem eller vilka som har flugit farkosterna vet de inte. Inte heller varför. Eller om det helt säkert har varit drönare. Men effekterna de har skapat är tydliga.
– Effekten i det här fallet är psykologiska. Det får stort utrymme i media och det sprider en oro och osäkerhet i samhället.
Observationer gjordes förra veckan över kärnkraftverken Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. I helgen kom också rapporter om siktade misstänkta drönare vid flygplatser i Norrland och över Stockholms slott. Observationerna kommer i samband med en ökad militär spänning i Europa efter rysk mobilisering vid Ukraina och krav mot försvarsalliansen Nato.
Men om observationerna har något med det att göra är svårt att säga. Att drönare som flygs av vanliga privatpersoner befinner sig där det inte är tillåtet är relativt vanligt. Och det behöver inte vara medvetet bero på okunskap om flygreglerna.
FOI har tagit fram ett diagram över olika typer av drönarincidenter som skiftar från grönt, gult och rött. Den ena axeln mäter konsekvens och den andra avsikt. I den gröna hörnan finns ofarliga exempel som att flyga på privat mark. I den gula att råka flyga in i en byggnad. I den röda finns avsiktliga former av terrorism.
– Vi vet hittills inte varför dessa flygningar har gjorts. Om det är någon från den grönare sidan eller någon från den rödare. Vi får vara analytiska och inte överreagera.
FOI forskar även om metoder för att upptäcka och hindra drönare. Men de tillverkar inte färdiga skyddssystem till företag eller andra myndigheter. Deras roll är att stötta andra myndigheter genom att hålla sig uppdaterade på den senaste tekniken och vilka möjligheter och hot de kan innebära.
– Vi kan därför erbjuda information om vilken typ av system som skulle kunna motsvara olika aktörers behov i olika situationer. Om till exempel Försvarsmakten har ett behov så är det Försvarets materielverk som gör upphandlingar. Det är privata företag som säljer systemen.
– För några år sedan var det till exempel en kraftig boom i Beverly Hills i USA. Där köptes sensorer av privatpersoner för att varna om drönare som ville fota och filma kändisar.
Men om några sådana system har funnits på till exempel kärnkraftverken vet de inte.
– Det har vi inte möjlighet att uttala oss om. Säpos utredning är fortfarande pågående. Vi får se vad de kommer fram till.
I dag finns flera olika varianter på system som kan upptäcka och hindra drönare. Det finns möjligheter att störa, ta kontroll, fånga med nät eller slå ut farkosten helt så att den faller ner i marken. Det finns också teknik som kan identifiera var drönarpiloten befinner sig.
Så inom några år så skulle en pilot som flyger över ett skyddsobjekt kunna hittas ganska omgående?
– Det skulle kunna vara möjligt. Sådana system finns. Sen är det alltid en avvägning och en prioriteringsfråga om sådana system är möjliga att ha överallt. Det går kanske inte att ha system på alla skyddsobjekt.