Ja, det beror förstås på vem man frågar. Vi bad politikerna i "regeringen" – kommunstyrelsen – att berätta vilka beslut de är särskilt nöjda med, eller kanske vilka viktiga frågor som de INTE tycker har behandlats på rätt sätt. Dessutom frågade vi vilka de viktigaste återstående ärendena är, dem som det nu är dags att ta tag i.
Listan blir (helt naturligt) ganska motsägelsefull. Segregation och risken för växande klyftor talar nästan alla om, men med helt olika utgångspunkter. Politiker i den styrande Koalitionen vill exempelvis gärna berätta om satsningarna på en sammanhållen stad med hjälp av brobyggande, fältarbete för ungdomarna, fler sommarjobb, läxhjälp och samordnare ute i stadsdelarna.
Det här är politikerna nöjda med
- Bostadsbyggandet har kommit igång.
- Satsning på förskolan.
- Läxhjälp till alla i skolan.
- Omsorg i egen regi; högre krav på utförarna.
- Ny näringslivsstrategi.
- Rätt till heltid i omsorgen.
- Fullstora idrottshallar på flera platser.
- Satsning på flyget.
- Satsningar på trygghet och sammanhållning.
- Dsitributionscentral ska minska kommunens transporter.
Oppositionen lyfter i stället fram att Linköping har blivit en allt mer segregerad stad, på flera sätt. Lång integrationstid av ett stort antal nyanlända har skapat en tickande bomb som kommer att kosta mycket i försörjningsstöd, påpekar Niklas Borg (M). Jonas Andersson (SD) menar att kommunen måste minska inflödet av nyanlända till Linköping och han är kritisk till att de i praktiken får förtur i kommunens bostadskö.
Christian Gustavsson (M) påpekar att klyftorna mellan landsbygden och staden förstärks på ett riktigt dåligt sätt och att man dessutom satsar på fel insatser så att segregationen, trångboddheten och långtidsarbetslösheten ökar. Muharrem Demirok (C) talar om nödvändigheten av att satsa på integrationen; men också att kommunen slits isär mellan stad och land. Satsningar görs i stan, men inget händer på landsbygden.
Mikael Sanfridsson (S) är nöjd med att kraven vid upphandlingar för vårdboenden har höjts, att de äldre ska få större inflytande över sin egen omsorg, att ett särskilt trygghetsteam för äldreomsorgen har införts och att de anställda har fått rätt att jobba heltid. Heltidssatsningen är också Jessica Eek (V) nöjd med, eftersom beslutet kom efter en motion från hennes parti, och hon gillar också att omsorgen tas tillbaka till kommunens egen regi. Dock räcker det inte med små duttar, påpekar hon kritiskt.
Jessica Eek är allra mest negativ till hur klimatarbetet sköts, och där är hon inte ensam. Muharrem Demirok anser att målet att göra Linköping koldioxidneutralt har slarvats bort och att det borde kunna göras mycket mer på klimatområdet.
Nils Hillerbrand (MP) är i och för sig nöjd med inrättandet av en distributionscentral för kommunala varutransporter som ska leda till mindre utsläpp och att ett steg har tagits mot att införliva södra Vallaskogen i det befintliga naturreservatet Vallaskogen, men det finns mer på önskelistan: hyrcykelsystem redan i början av nästa år, till exempel, och investeringsbeslut för utökad produktion av förnybar el.
Miljöpartiet lovade före valet att jobba för att flytta flygplatsen till Malmen och för att kommunen slutar att finansiera flygplatsen. Paul Lindvall (M) konstaterar belåtet att MP inte har fått diktera villkoren för den fortsatta satsningen på Linköping City Airport. Samtidigt är han rejält kritisk till hur "en av Sveriges starkaste och mest välskötta ekonomier" efter det borgerliga styret nu äventyras genom "bristande ansvarstagande".
Hans partikamrat Christian Gustavsson (M) tycker inte oväntat exakt samma sak om ekonomin och lyfter därtill fram det i hans tycke usla företagsklimatet. "Linköping har fallit som en sten" när företagarna har fått betygssätta politikerna, säger han.
Mer resurser till förskola och skola vill de flesta politikerna ha, och Daniel Andersson (L) är glad för satsningarna på mer personal i förskolan och på lärarlönerna i skolan. Det som återstår är enligt hans uppfattning att lyfta lärarnas karriärmöjligheter och att förbättra arbetsmiljön.
Jakob Björneke (S) är nöjd med gjorda insatser för att höja skolresultaten och med arbetet som ska minska segregationen på högstadiet, men han ser utmaningarna som ligger i detta arbete, och i att rekrytera tillräckligt många lärare och förskollärare.
Det här är politikerna inte nöjda med
- Klyftorna växer - segregationen ökar.
- Integrationen måste förbättras.
- Fler bostäder behövs.
- Klimatarbetet har stannat av.
- Bättre skolresultat kräver fler lärare och mer lokaler.
- En tidigare välskött kommunal ekonomi äventyras.
- Kompetensbrist i förskola, skola och omsorg.
- Misskött företagsklimat.
- Tryggheten i äldreomsorgen måste öka.
- Köerna till LSS-boenden har växt.
Vissa frågor lyfts av de flesta politikerna. Svårigheten att locka kompetent personal till förskola, skola och omsorg är en sådan fråga och fler måste lockas till yrken inom välfärden, påpekar till exempel Helena Balthammar (S).
Bostadsbyggandet är en annan fråga som nästan alla politiker har åsikter om. Elias Aguirre (S) är nöjd med Koalitionens satsning med målet 1 000 nya bostäder varje år, samtidigt som han ser bostadsbristen som en av de viktigaste utmaningarna för framtiden.
Muharrem Demirok (C) gillar byggandet men vill inte ge äran till dagens majoritet. Allt som byggs har planerats under den förra mandatperioden, säger han och spår att bostadsbyggandet kommer att sjunka redan 2017.
LÄS MER om Linköpingspolitiken och politikerna i halvtid här.