Innanför glasdörrarna möter gästen en bardisk som inte utgör en lämplig hållplats för den genomsnittlige lunchätaren. Han eller hon fortsätter lämpligen till höger in i den spatiösa restauranglokalen.
Där är stramt med svart tak, ljusa väggar, mörkt trägolv och strikt möblemang. Ingen utsmyckning förutom de värmeljus som tänds på bordet. Utmed ena långväggen är golvet uppbyggt ett steg och där är samtalsmiljön bra, till skillnad från resten av lokalen där de hårda ytorna skapar en viss skramlighet i ljudmattan.
Gott om svängrum för gästerna överallt som också får ljus och lyster från glasväggen mot ån.
Vi möts av en vänlig servitris och får snabbt ett bord och en meny. Några minuter senare sitter vi med det serverade mineralvattnet och beställer maten. Salladsbuffén växlar ingredienser lite från dag till dag och bjuder på välsmakande kombinationer. Det kan till exempel innehålla smaskigheter som guacamole, olika sorters sallader, sockerärtor och fruktsallad.
Dagens rätt är en, men för samma pris finns fem andra alternativ. Och de räddar matbetyget. Dagens rätt har vid våra besök varit av medioker kvalitet kort sagt, utan att vi går vidare in på det ämnet. Varför köket inte visar samma engagemang och yrkesmässiga stolthet som man gör i alternativrätterna är en fråga för köksmästaren att snarast ta itu med. Ty det är de fem alternativen man som gäst bör satsa på.
Både räksalladen med avokado och Ceasarsalladen med kyckling blir vi mycket nöjda med. Pastan med halstrad gravlax vill alla provsmaka. Det är välarbetat, snyggt presenterat och välsmakande. Där finns också Wallenbergare med hemgjort, gott mos och en hamburgertallrik.
Kaffet serveras en trappa upp i baren och smakar minsann bra, inte som det brända restaurangblask man annars ofta får. Flera sorters kakor att välja mellan förhöjer eftersnacket i barmöblerna. Vi återkommer gärna för fler luncher och hoppas då att dagens rätt matchar de andra menyalternativen.