Malin om sin anorexi

Malin, 16.

Den 181 cm långa Malin hade precis börjat tillfriskna från sin ätstörning när hon återigen besökte modellagenturen i Stockholm 2013. Hon hade gått upp i vikt och vägde då 53 kg.
– Trots att kvinnan på modellagenturen kände till min ätstörning, sa hon att jag behövde gå ner 3 cm runt midjan - men att jag gärna fick göra det “på ett sunt sätt”.

Där och då bestämde hon sig för att ge upp sin dröm.
– “Jag går inte ner i vikt för er skull”, sa jag. Jag satte min hälsa i första hand. Jag skulle behöva gå upp tio kilo till för att ens bli normalviktig. 
Det var inte bara på kroppen som modellagenturen ställde orimligt höga krav.
– Man skulle alltid vara jätteframåt, jätteglad, prata massor. Man fick inte se arg ut, inte säga att man var trött.

I sjunde klass blev Malin deprimerad. Läkarna sa att hon hade drag av både bipolär sjukdom och borderline, men då hon inte fyllt 18 sattes aldrig någon diagnos.
– På en dag kunde jag gå från toppen och må jättejättebra, till botten och må jättejättedåligt. Det är troligtvis ärftligt från min pappa, han är antagligen bipolär men han har inte velat kolla upp det själv. Han vill inte erkänna att han är deprimerad.
– Eftersom både pappa och jag troligtvis är bipolära, så påverkar vi verkligen varandra. Om han är ledsen, blir jag ledsen. Då blir han ännu ledsnare och då blir jag ännu ledsnare. Det blir en ond cirkel. Därför bor jag mest hos mamma.

Hennes psykiska instabilitet och pressen från modellagenturen ledde till att Malin gradvis började utveckla anorexi. Hon slutade äta och började träna intensivt. Mobilen var full av bilder på smala tjejer och hon ställde in påminnelser om att hon inte fick äta. På Instagram följde hon många tjejer som la upp bilder föreställande så kallad “thinspo” - thin inspiration.
– Ifall jag ville äta, gick jag istället in och kollade på de smala tjejernas bilder och då kunde jag strunta i det. De blev min inspiration till att inte äta.
En tjej uppmärksammade att Malin följde alla dessa “thinspo”-konton.
– Hon skrev till mig att jag skulle sluta med det, för att hon själv gått igenom det. Hon visade att hon brydde sig och att hon fanns där ifall jag ville prata. Vi träffades och idag är vi bästa vänner!

I dag mår Malin bättre. I ett och ett halvt år har hon gått hos en psykolog, träffat läkare och tar antidepressiv medicin. Medicinen gör så att hon inte blir riktigt lika glad som hon kunde bli förr, men inte heller lika deprimerad. Hon är tacksam för all den hjälp hon fått.
Med erfarenhet av modebranschens inte allt för glamorösa baksida vill hon göra vad hon kan för att andra inte ska behöva gå igenom samma sak.
– Överallt i sociala medier tävlas det i vem som tränar mest och vem som äter bäst. Därför tänker jag mig för när jag lägger upp bilder på exempelvis Instagram, för jag vet att det finns trettonåringar som ser upp till mig och jag vill inte uppmana till sådana ideal.

På sin blogg skrev Malin ett långt inlägg där hon beskrev sin ätstörning och depression, för att få berätta sanningen för sina läsare. Inlägget möttes av många värmande, peppande kommentarer.
– Vi måste börja prata om hur vi mår. Uppmärksamma att det är okey att må dåligt, att man inte ska skämmas utan våga berätta och våga söka hjälp! Du lever bara en gång och den ska du ta vara på. Hur svårt det än känns, tänk aldrig tanken att ta livet av dig - för det finns alltid någon som bryr sig.