Strax efter klockan 11 i går började rådmannen Björn Sälde att läsa upp domen mot den 24-årige man som den 27 augusti i år dödade sin 36-åriga hustru i Ljungsbro med tretton knivstick. I rättssalen i Linköpings tingsrätt befann sig förutom rättens ledamöter också den åtalade 24-årigen och hans advokat Thomas Wasteson, samt kammaråklagare Marianne Staaf. Längst fram på åhörarplats satt de tre närmast anhöriga till mordoffret - mamman, pappan och en bror.
Tingsrätten konstaterade att 24-åringen har erkänt gärningen och fällde honom för mord. En rättspsykiatrisk undersökning har visat att mannen lider av en allvarlig psykisk störning och Socialstyrelsen har anslutit sig till den bedömningen. Straffet blev därför rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. När mannen, som inte kunnat förklara varför han mördade sin hustru, anses tillräckligt frisk kommer han att utvisas på livstid. 24-åringen ska också betala sammanlagt 220 000 kronor i skadestånd.
I samma ögonblick som rådmannen Björn Sälde förklarade rättegången avslutad räckte mordoffrets mamma försiktigt upp handen. Rådmannen såg aningen ställd ut och gjorde åklagaren uppmärksam på att kvinnan begärde ordet. Kvinnan, som var helt klädd i svart, ställde sig därefter upp i rättssalen och bad i lugn och sansad ton domaren att få ställa en fråga direkt till mördaren.
- Hon ville fråga varför dottern mördades, säger kammaråklagare Marianne Staaf.
Även mordoffrets pappa ställde sig upp i salen. Stämningen blev tryckt och flera av rättens ledamöter såg illa berörda ut.
Rådmannen sökte ögonkontakt med advokat Thomas Wasteson som tillsammans med sin klient redan hunnit resa sig upp. Advokaten sade det alla redan visste - nämligen att förhandlingen var avslutad och visade tydligt med sitt kroppsspråk att han ogillade fler frågor. Bevakad av två vakter från kriminalvården fördes 24-åringen snabbt ut ur salen.
- Hur länge kommer han att vara sjuk? När kommer han ut? ropade mordoffrets mamma efter 24-åringen innan rådmannen gjorde klart att det inte var tillåtet att ställa några frågor.
Under rättegången har de anhöriga företrätts av advokat Anders Kihlstedt. Som målsägandebiträde är det han som bland annat har argumenterat i frågor som rör skadestånd. När domen lästes upp var dock inte Anders Kihlstedt på plats i rättssalen.
- Jag var med i början. Men hade andra åtaganden när domen avkunnades.
Anders Kihlstedt säger att rättegången har varit "väldigt jobbig" för de anhöriga. Han tycker att brottsoffrets mamma borde ha fått ställa sin fråga.
- I en sådan här situation är det rimligt att hon hade fått ställa en fråga. Det var onödigt formellt av tingsrätten att inte tillåta det.
Corren ringde efter rättgången upp rådmannen Björn Sälde.
Varför fick inte kvinnan ställa sin fråga?
- Förhandlingen var avslutad. Vi hade gjort vad vi skulle och parterna har under rättegången gjort försök att få fram ett motiv.
Är det inte rimligt att en mamma som förlorat sitt barn ska få ställa en fråga?
- Ja, kanske det. Men det är andra aspekter man ska lägga i så fall. En förhandling har väldigt strikta former och följer rättegångsbalken som syftar till att få fram ett motiv. Ibland får man det väldigt tydligt, ibland får man det inte alls.
Björn Sälde påminner om att det under andra rättegångar har förekommit att anhöriga till mordoffer har fått ställa frågor direkt till de åtalade - till exempel under Malexanderrättegången. Under den aktuella rättegången kom ingen sådan begäran. Rådmannen säger också att han som domare måste ta hänsyn till bägge parter.
- Man får förstå honom (24-åringen) också. För honom måste det naturligtvis ha varit en fruktansvärd situation. Det är den andra sidan av saken att en tilltalad kan behöva ett visst skydd också.
- Precis som en närstående kan ha anledning att ställa frågor så kan en person som just har blivit dömd behöva känna ett visst skydd för sin integritet.
24-åringens advokat anser att rådmannen fattade rätt beslut och säger att hans klient under rättegången har försökt att svara på frågan varför han mördade hustrun.
- Han har sagt att han inte hade något motiv och att han var sjuk vid gärningstillfället. Jag tror inte att mamman hade fått något annat svar, säger Thomas Wasteson.