Länge var de så kallade matsalarna de mest prisvärda näringsställena för de Linköpingsbor som saknade egna möjligheter att laga mat. En av Linköpings mer långlivade matsalar kallades Hörnans matsalar eftersom det startade i hörnet av S:t Lars- och Nygatorna.
Vår stad
Kundkretsen bestod i första hand av ensamstående herrar. En viktig kundgrupp var seminaristerna. År 1924 räknade Corren ut att det året hyrde 128 blivande lärare ett rum på ett håll och skaffade sig ett matlokus på ett annat håll.
När Emma Ekström var 38 år gammal gick hennes make bort och hon blev ensam med två små barn. Emma hyrde då en trerumslägenhet tre trappor upp på Apotekaregatan 10. Där öppnade hon 1907 en så kallad matsal. Emma kunde omedelbart knyta avtal med 27 abonnenter om att hon skulle servera dem tre mål mat varje dag. Emma fick länsstyrelsens tillstånd att servera en tredjedels liter öl per måltid till sina gäster. Hon anställde ett par kvinnor som medhjälpare. Såväl Emma som hennes barn och personal bodde i lägenheten.
Hösten 1904 öppnade den ensamstående 46 år gamla Klara Johansson en matsal en trappa upp i sin bostad i ett nyrestaurerat hus invid Storgatan. Tidningen Östgöten rapporterade att mitt i den snygga och trevliga lägenheten låg matsalen med utsikt över parken kring S:t Larskyrkan. Vid sidan om matsalen fanns ett par mindre rum där Klara kunde servera enskilda sällskap. Tidningen fortsatte med att de gäster som bar arbetskläder hänvisades till att gå in via kökstrappan. De fick äta i ett särskilt mot innergården vettande rum.
Hörnans matsalar förestods från hösten 1931 av Lydia Sillén. Vid nedläggningen på 1970-talet var Hörnan, då den låg på Nya Tanneforsvägen, en av stadens sista matsalar.
Hösten 1927 startades en matsal i hörnan av S:t Lars- och Nygatorna, från hösten 1931 kallades den för Hörnans matsalar. Efter några år flyttades verksamheten till Drottninggatan 32 för att slutligen ha adressen Nya Tanneforsvägen 43 A. Därmed låg Hörnans matsalar nära Saab som hade många unga ogifta män anställda. Flertalet av dessa bodde i inackorderingsrum utan kokmöjligheter.
Många av matsalarna hade, likt Astas matsalar, en relativt sett enkel inredning. Efter Nanny Svensson drevs Astas matsalar av Ingeborg Andersson, Eva Pettersson och slutligen av Ester Björkman.
Från 1949 drevs Hörnans matsalar av Sylvia Ydreborn och Erna Andersson. De serverade frukost, lunch, då kallad middag, och kvällsmat. När gästerna lämnade frukosten fick de med sig ett smörgåspaket. Sylvia Ydreborns familj bodde i samma fastighet. Lokalen övertogs på 1970-talet av gourmetrestaurangen Le Bistro.
Astas matsalar fanns åtminstone mellan 1935 och 1964 på Storgatan 17, då byggnaden revs. Från 1935 stod Nanny Svensson som ägare. Men vet någon av Correns läsare vem Asta var?
Ett annat välkänt ställe var Ettans matsalar längst ned på Storgatan. Utanför dess entré ställdes Linköpings första smörgåsautomat upp 1950. När huset revs i början av 1960-talet flyttades rörelsen till Kungsgatan 2.
Många restauranger erbjöd också spisgäster tre mål per dag. När flera större företag, likt Saab gjorde 1939, öppnade personalmatsalar minskade behovet av privata matsalar.
Tack Leif Ydreborn.