I Facebookgrupper så som "Mamma på egen hand" och "Frivilligt ensamstående föräldrar" har Maria Malmström fått mycket tips, råd och stöttning.
Hugo häller sand i mammas knä. Han vet att han inte får och väntar spänt på mammas reaktion.
– Han är i trotsåldern, säger Maria Malmström och tar vänligt men bestämt bort spaden från hans knubbiga fingrar.
Manövern följs av en kort protest, innan Hugo glömt det hela och spatserar iväg i trädgården.
Redan på gymnasiet sade Maria till sina vänner att om hon inte var gravid före 30 skulle hon åka till Danmark och skaffa barn på egen hand.
– De trodde nog att jag skämtade.
Men 30-årsdagen närmade sig. Maria dejtade, men hittade ingen hon passade ihop med.
I mars 2017, ett år efter att det blivit lagligt med spermiedonation för ensamstående kvinnor, bestämde hon sig.
Hon var 29 år gammal och skulle bli mamma på egen hand.
Efter kurator- och läkarbesök fick Maria efter ett halvår sin första insemination. I Sverige, till skillnad från Danmark, får mammorna inte reda på någon information om donatorn. Men första inseminationen tog sig inte.
– Det var tur att det inte fungerade vid första försöket, för då hade jag inte fått Hugo, säger hon och sniffar i sin sons solvarma nacke.
Men så en blekgrå måndag i februari blev han till. Andra inseminationen fungerade och Maria var gravid.
När Hugo är äldre har han rätt att kontakta kliniken för att få veta vem som är hans donator. Valet är helt hans eget, och inget Maria varken vill eller ska styra.
De allra flesta i hennes omgivning var stöttande och glada. Inte minst Marias familj. Men visst fanns det någon som ifrågasatte att barnet skulle sakna manliga förebilder och att hon nekade honom en pappa.
– Och visst, det sistnämna är ju i praktiken sant. Men för mig är det glasklart: Jag valde inte bort en pappa. Jag valde ett barn och det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Hon vänder sig mot att blodsband skulle vara så viktiga som vissa menar.
– Är det spermier som gör en pappa till en pappa? Knappast.
När Maria gick på ultraljud tog hon med sig sin syster som själv har fyra barn, och på förlossningen var både syster och Marias mamma med. Det var även hennes mamma som tog de tio föräldradagar som ofta tillfaller partnern.
Maria säger att hon aldrig har känt sig ensam. Hennes familj har och är väldigt stöttande. Hennes föräldrar bor ett stenkast från hemmet i Vikingstad och avlastar henne ofta.
– Att det finns andra vuxna för barnet att knyta an till tror jag är en förutsättning för att skaffa barn på egen hand. Hugo är trygg med alla i min familj.
Men visst, ibland är det tungt att vara den enda föräldern. I gryningen, med grus i ögonen och sömnbrist som kulminerat under flera nätter, kan tvivlet komma.
– Men det skingras så fort man får en kram.
Redan på gymnasiet sade Maria till sina vänner att om hon inte var gravid före 30 skulle hon åka till Danmark och skaffa barn på egen hand.
Maria är med i flera grupper på sociala medier, både för självständiga och ensamstående mammor.
Hon har slagits av en viss skillnad mellan grupperna.
I den med ensamstående mammor är det mer missnöje och sorg över att pappan är frånvarande.
– Men vi självständiga föräldrar har ju valt detta själv.
Maria Malmström är helt öppen med hur Hugo kom till när han frågar. I dag finns det flera böcker om assisterad befruktning.
Maria är öppen med hur Hugo har kommit till.
I Hugos rum finns det barnböcker som förklarar hur assisterad befruktning går till och förskolepersonalen vet hur det ligger till.
När han själv, på barns vis, frågar om pappa svarar hon att han inte har någon.
När Hugo är äldre har han rätt att kontakta kliniken för att få veta vem som är hans donator. Valet är helt hans eget, och inget Maria varken vill eller ska styra.
Men någonstans hoppas hon att Hugo ska vilja veta vem donatorn är.
– Jag skulle gärna vilja tacka honom. Tacka för att hans donation gav mig det finaste jag har.
"Välkommen in till mig". Hugo Malmström visar stolt upp sin lekstuga.