– I 15-årsåldern, men jag kunde dock inte sätta ord på det ens för mig själv. Jag var livrädd för att förlora mina vänner och min familj, så jag pratade inte med någon enda om det.
Du jobbade länge på ett småländskt sågverk.– Ja, i en mindre ort utanför Eksjö. Där rådde machokultur och jag försökte köra samma jargong eftersom jag insåg att jag skulle bli utfryst och trakasserad om någon fick veta. Jag var fånge i min egen kropp och mådde allt sämre. Jag hade självmordstankar och i 25-årsåldern började jag skära mig.
Vad blev din livlina?– Jag var runt 27 år och hade aldrig hört talas om transsexualism, men började forska och via telefonkatalogens gula sidor hittade jag en kurator i Jönköping. En fantastisk människa som räddade mitt liv. Jag levde för mötena med henne, varannan fredag. Jag längtade enormt efter att få se ut som en kvinna och hon uppmuntrade mig att ha kvinnokläder när vi träffades, för att prova hur det kändes. Det var så förlösande! En frihetskänsla som inte går att sätta ord på.
Blev du modigare och modigare?– Ja, men inte på hemmaplan. Jag åkte till Stockholm och Göteborg, bodde på olika vandrarhem och bara gick omkring, så lycklig och tillfreds över att mitt rätta jag, Maria, fick utrymme.
2006 tog livet en ny vändning. Berätta!– Jag var 36 år, bestämde mig för att flytta till Linköping och påbörja en transsexuell utredning på US och slutligen göra en könskorrigering så att mitt skal harmonierade med mitt inre. Det handlade om att leva eller inte leva. Mitt liv var ohållbart. Hela utredningen tog totalt fyra år.
Har du någonsin ångrat dig?– Inte för en sekund. Men det var tufft runt omkring. Linköping är en svår stad att komma in i. Som tur var fick jag en helt fantastisk kontaktperson som betydde oerhört mycket för mig under hela resan. Jag hade svårt att få vänner och känner mig fortfarande ofta ensam.
Vad sätter mest griller i huvudet på människor?– Att jag såväl före som efter könskorrigeringen attraheras av kvinnor. Jag är homosexuell. Könskorrigering är inte någon sexuell handling, och den sexuella läggningen ändras inte. Det handlar uteslutande om den egna identiteten.
Den vanligaste missuppfattningen?– Att transsexualism och transvestism är samma sak. Men det har inte med varandra att göra överhuvudtaget. En transsexuell är född med fel kön, en transvestit mår bra av att använda det motsatta könets yttre attribut, men har ingen avsikt att ändra sin könsidentitet.
Vad var svårt som nybliven kvinna?– Vilka kläder passar jag i? Men man lär sig med tiden att hitta sin egen stil.
Möter du hån eller hat?– Inte längre. Samhället har förändrats och acceptansen ökat. För många år sedan hände det att någon pekade eller liknande likande, men inte längre. Skulle det hända har jag ett helt annat självförtroende i dag och kan tackla det.
Vad önskar du om 10 år?– En lägenhet i Stockholm, ett jobb och en kärleksrelation.
Beskriv dig med fem ord.– Öppensinnad, social, kvällsmänniska, harmonisk, fotbollsnörd.
Bästa bok du läst?– Caroline Cosseys självbiografi "I am a woman". Hon var med i James Bond-filmen "Ur dödlig synvinkel".
Om du får göra en tidsresa?– Stockholm Pride 2080. Det vore spännande att se hur saker har utvecklat sig.
Om du fick ändra en sak med dig själv?– Ta bort min obotliga näthinnesjukdom som gör att min syn är väldigt begränsad.
Har du någon okänd talang?– Jag är fotbollsfantast. En bra match är bättre än en rafflande film. Anspänningen i varje sekund i varje rörelse. Det är så mycket adrenalin. Jag uppdaterar mig om klubben Liverpool FC dagligen.
Om du vore ett djur?– En golden retriever.
Vilka människor är riktigt pinsamma?– De trångsynta.
En egenskap du högaktar?– Omtänksamhet.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?– Ser till att alla människor blir lika mycket värda.
Ett annat yrke som hade passat dig?– Föreläsare om min livsresa.
Har du någon extravagans?– Gå på salong för att fixa naglar och ögonbryn.
Var trivs du allra bäst?– Bland hbtq-vänner i Stockholm.
Vad äter du vid din sista måltid?– Stekt fläsk med löksås.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?– Kuratorn som räddade mitt liv. Hon gick bort i cancer 2005. Jag skickade blommor till begravningen, men fick aldrig tacka henne för allt.
Ett erbjudande du inte skulle tacka nej till?– Att föreläsa på Stockholm Pride.