Det är en mörk och småruggig sensommarkväll och vi befinner oss några mil söder om Linköping, vid Stefan Hagdahls sommarställe intill en liten sjö. Det brinner vackert överallt, i snirkliga marschallhållare, i vedkorgar som hänger ut över vattnet, i hinkar ute på sjön. Vi anar hur mysigt det måste vara att ha en kräftskiva här, med Stefans alla eldarrangemang som kuliss.
- Allt ljus förlänger sommarkvällarna och man stannar ute längre, säger Stefan medan han tänder de flytande ljushinkarna ute på sjön.
Gick en kurs
Det började med en kurs hos Linköpingssmeden Lennart Larsson för många år sedan. Stefan blev fascinerad av smide och hobbyn tog fart och växte. Kursen hos Lennart följdes av flera, under vintertid hyr han och några kompisar en smedja vid Tornet i Linköping, och på sommarstället har han byggt upp en hel utomhussmedja.
Nyttoföremål
Stefan är insatsledare inom räddningstjänsten och får inte nog av eld på arbetstid. Ofta åker han ut till sommarstället på kvällarna och drar igång ässjan. Mest blir det marschallhållare, hängare och krokar av olika slag. Mycket ges bort och mycket säljer han också på julmarknaden i Gamla Linköping.
När Stefan ska beskriva tjusningen med smide måste han fundera en stund. Det är en hobby med många dimensioner. Ett hantverk som praktiserats i tusentals år och som handlar om att tillverka nödvändiga nyttoföremål.
Koppling bakåt i tiden
- Att titta på en ljusstake från 1700-talet och försöka klura ut exakt hur smeden gjorde den ger en koppling bakåt i tiden som är häftig. Numera är ju det mesta maskintillverkat, men vandrar man runt i gamla hus och ladugårdar hittar man tonvis med helt nödvändiga bruksföremål som formats av mänsklig hand.
Det finns mängder av idéer och kluriga konstruktioner för att bidra till nära på outslitliga föremål och det är en utmaning för Stefan att försöka härma dem.
Främsta egenskapen för att bli en duktig smed är tålamod. Det måste få ta tid och får inte föremålet det så blir det helt enkelt inte tillräckligt bra.
- Det finns ett gammalt uttryck som lyder "kallsmeder kommer inte till himlen" och det ligger mycket i det. Väntar du inte tills järnet är superhett går det inte att forma det som du vill.
Precis som talesättet ju säger så är A och O att smida medan järnet är varmt.