Linköpingsbon Mikael Andersson har forskat kring nätdroger och jobbat som toxikolog, men är nu parkslidebekämpare på heltid.
Det är en ganska fin växt, parksliden. Stjälken påminner om bambu och de stora gröna bladen är dekorativa. Att folk förr i tiden ville ha den i sina trädgårdar är inte svårt att förstå.
– Den kom hit från Sydostasien, redan i början på 1800-talet. Senare har många försökt att bli av med den och dumpat den i naturen. Det är så den har spridit sig, säger Mikael Andersson.
Numera är parksliden bland de värsta invasiva växterna vi har i Sverige. Problemet är inte det som växer ovan jord, utan rötterna under marken.
– Den har en enorm växtkraft och rötterna kan tränga igenom både husgrunder, vägar, rör och ledningar. I England kan det vara svårt att både sälja sitt hus och få bolån om man har parkslide på sin tomt, säger Mikael Andersson.
Hur mycket parkslide finns det i Linköping?
– Det finns på ganska många ställen. Stora bestånd finns exempelvis här vid Haningeleden och vid återvinningen i Sturefors.
Sedan i våras är Mikael Linköpings första och enda certifierade parkslidebekämpare. Han har gått kurs hos Fritidsodlingens riksorganisation – och har dessutom tillstånd från jordbruksverket att använda glyfosat, en kemisk produkt som han använder för att bekämpa den invasiva växten.
För privatpersoner är det förbjudet att använda glyfosat.
Behandlingen mot parkslide tar i vanliga fall flera år och innebär att man sprutar glyfosat på bladen. Växten tar med sig ämnet ner till rötterna som dör. Sakta men säkert.
Behandlingen görs på hösten, efter blomningen.
– Nu under våren ska man alltså inte röra parksliden. Risken är att man bara gör saker ännu värre, speciellt om man stör rötterna, säger Mikael Andersson.
Är inte glyfosat ett farligt ämne?
– Jag har jobbat som toxikolog tidigare och hållit på mycket med såna här ämnen. Jag skulle säga att det inte är speciellt farligt för djur och människor, men det slår ju ut alla växter man sprutar medlet på. Så önskvärda träd och buskar måste skyddas.
Parkslide togs in som en trädgårdsväxt en gång i tiden. Stjälken påminner om bambu och bladen är stora och dekorativa.
Mikael Andersson upplever att många står handfallna kring vad man ska göra för att stoppa parkslidens framfart. Han menar att Naturvårdsverket inte verkar ha läst de senaste forskningsrapporterna som finns om att det faktiskt går att behandla parkslide på ett effektivt sätt om det görs vid rätt tidpunkt.
– Gör man det på rätt sätt är glyfosat det bästa sättet att få bort växten. Då behöver man inte flytta på växten och riskera att den sprider sig.
Finns det inga andra metoder?
– Man kan försöka gräva bort det, men det är ofta ett enormt arbete som kostar mycket pengar. Det blir ofta ett stort ingrepp för många med en villaträdgård.
Nya behandlingar som att värma upp marken testas, och en del lägger en stor duk över parksliden för att försöka kväva växten.
Här vid Haningeleden finns ett av Linköpings största bestånd av parkslide. "Troligen har det hamnat här när någon villaägare dumpat växten", säger Mikael Andersson.
Mikaels kunder i Linköping är i de flesta fall oroliga villaägare.
– Det finns de som är desperata. De har försökt att trötta ut parksliden genom att klippa ner den år efter år. Det ska man passa sig för att göra, risken är att man sprider det vidare om man klipper.
Vid Haningeleden, där vi träffas för intervjun, finns ett stort bestånd av parkslide. Årets tillväxt är redan flera meter hög.
– Det är otroligt vilken snabb tillväxt det är. Det har ju ändå varit en ganska kall vår. Jag förstår att det känns lockande för en villaägare att klippa ner den, men rör inte växten nu, säger Mikael Andersson.