"Möjligheten att pendla måste få bli kvar"

För Ebba Wadstein och Ragna Johansson kom beskedet om att deras busslinje är en av dem som läggs ned nästa år som en otrevlig överraskning. Och inte bara för dem.

Foto: Åke Karlsson

Linköping2015-08-25 10:00

I torsdags var det uppror på buss 544. Det var då beslutet fattades och i bussen diskuterades förslaget som redovisats i Corren upprört. Nästa år blir de upp till 20 personer som varje morgon tar bussen till jobb och skola av med den sista möjligheten att pendla kollektivt.

Det är vackert där de bor, tre mil söder om Linköping, där slätt och skog möts. Det är enligt Linköpings kommuns översiktsplan ett område där fler skulle kunna bo, här planeras en utbyggnad av bostäder. Men vill någon flytta hit om det inte går att ta sig hit eller härifrån kollektivt?

– Boende på landsbygden är beredda att satsa en hel del på att få bo där de bor. Men möjligheten att pendla kollektivt är oerhört viktig, säger Ragna Johansson.

Hon och Ebba Wadstein representerar Hultabygdens kretsloppsförening. De är 50 familjer som jobbar för att leva på ett hållbart sätt och de vill därför kunna ta sig till jobb och skola på ett resurssnålt sätt. Att lägga ned kollektivtrafiken går stick i stäv med det.

– Det blir också svårare att uppnå klimatmålet i Linköping när samtliga hushåll i dessa områden behöver minst två bilar, säger Ebba Wadstein.

Närtrafik som föreslås ersätta linjetrafik hjälper inte arbetspendlarna och än mindre gymnasieungdomarna. Den är tillgänglig på fel tider och periodkort föreslås inte gälla. det kan bli en dyr historia för en pendlande familj.

När familjerna Wadstein och Johansson flyttade till Hulta respektive Dänskebo trafikerades busslinje 544 med åtta turer om dagen. Nu går det en på morgonen och två på kvällen. Det gör pendlandet oflexibelt och ungdomarna får långa dagar, varje dag. Dessutom tar det ungefär dubbelt så lång tid att komma till Linköping kollektivt jämfört med bil.

– Det kan vi leva med, bara möjligheten att pendla kollektivt blir kvar, säger Ragna.

Ragna har ett barn som börjar gymnasiet nästa år. Han får fyra kilometer till bussen, andra får betydligt längre.

– Fyra kilometer är okej så här års, men på vintern kan man inte cykla den vägen. Jag ser ett hysteriskt skjutsande framför mig, säger hon.

Ebba Wadstein och Ragna Johansson riktar sig till kommunpoliker såväl som regionpolitiker när de säger:

– Det finns många slitningar mellan olika grupper i samhället idag. Den mellan stad och landsbygd är en. Vill man ha en levande landsbygd?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om