Mottagare: ”Kände mig som ett barn på julafton”

– Det känns som att man blottar sig, det är svårt att be om hjälp när man befinner sig i en utsatt situation, säger hon.

Utsattheten handlar i Lindas fal om ett vardagsliv under existensminimum. Hon är ensamstående, blev mamma i tonåren och läste­ inte klart gymnasiet. Försörjningsstödet från Försäkringskassan räcker inte till hyran.

– Jag bor i en alldeles för stor och dyr lägenhet eftersom det inte gick att hitta en mindre, förklarar Linda.

Varje månad går hon därför 700 kronor back. Mycket pengar för den som inte har några, kommenterar hon. Och i det långa loppet helt ohållbart.

– Jag har äntligen lyckats betala av en stor skuld som jag haft under en längre tid. Det handlar hela tiden om att hålla huvudet ovanför vatten­ytan, säger hon.

Vid två tillfällen har hon fått mat via Mathjälpen. En av gångerna gick hon och handlade tillsammans med den person som hon fick hjälpen av.

– Det kändes bra att få inte bara mat utan också­ någon form av förståelse­. Hon som hjälpte mig hade levt som jag och fick mig att känna att det kommer att lösa sig.

Hoppet om en bidragsfri­ framtid väcktes. Men i nu­läget­­­ är Linda tacksam­ över att det finns organis­ationer som Mathjälpen.Vad tycker du om att privat­personer ger ”ur egen ficka”?

– Det är tur att det finns människor som kan och vill hjälpa­. För det behövs. När hjälpen kom kände jag mig som ett barn på jul­afton. Det var helt obeskrivligt att kunna­ fylla kyl och frys, säger Linda.

Baksidan med privata­ hjälpaktioner är att det kan kännas skamfullt att be om och ta emot hjälp från någon som har det bättre ställt, tycker Linda.

– Det kan kännas som att bli klappad på huvudet, lite förminskande.

Själv kämpar man hela tiden, medan den som hjälper utan problem kan avvara pengar. Man hamnar i ett jobbigt underläge.

De flesta av de som söker hjälp är ensamstående mammor, vad tänker du om det?

– Det är svårt att försörja sig som ensamstående mamma, jag kryper på knä hela tiden. Det är mitt ansvar som förälder att se till att min växande dotter har vad hon behöver. Jag känner mig usel, som inte kan det.

Fotnot: Linda heter i verklig­heten någonting annat.