"Ett hyggesfritt skogsbruk ger jämnare inkomst för skogsägaren än dagens skogsbruk, eftersom avverkningen sker successivt. Det blir mer virke och mindre papper ur en sådan skog, vilket betalar sig bättre. Men kunskapen om hyggesfritt skogsbruk måste öka rejält i Sverige, både hos skogsföretagen och skogsbrukarna", säger Gunnar Gustafsson (MP).
Linköpings kommun, med ett skogsinnehav på cirka 3 200 hektar, bedriver redan i dag ett kalhyggesfritt skogsbruk. Av kommunerna i länet är det endast Motala som gör detsamma. Miljöpartiet vill nu att övriga kommuner följer efter. Målet är en hyggesfri region.
– Vi har partirepresentanter i flera östgötska kommuner och vi vill verka för att alla övergår till ett hyggesfritt skogsbruk. Linköping är ett bra föredöme och hela regionen skulle gynnas om det fanns ett samarbete och ett kunskapsutbyte, säger Gunnar Gustafsson (MP).
– Det skulle vara viktigt dels för att skydda den biologiska mångfalden och säkerställa att den tätortsnära skogen är tillgänglig. Kalhyggen läcker växthusgaser och det tar lång tid innan det kompenseras, fyller Rebecka Le Moine (MP) i.
"Vi förstår att omställningen tar tid. Till en början skulle kommunen kunna ställa krav, i upphandlingarna, om att företagen har en ambition och ett mål om att bli hyggesfria", säger Rebecka Le Moine.
Förutom det kommunala skogsinnehavet vill MP även verka för en omställning bland de privata skogsägarna. Här är MP:s nationella mål att 30 procent av skogen ska vara fri från kalhyggen.
Under tisdagen föreslog partiet en satsning på 200 miljoner kronor per år i omställningsstöd till skogsägare. På kommunnivå vill partiet att det ställs tuffare krav, kopplade till skogsbruket, i de offentliga upphandlingarna.
– Precis som vi gör i samband med upphandlingar av livsmedel går det att ställa krav på närproducerat virke, från hyggesfria skogar, när vi bygger hus. På så sätt kan vi främja hyggesfria skogsbruk, säger Rebecka Le Moine.
Men utan kalhyggen, finns det inte en risk att skogsbruket blir mindre lönsamt?
– Det finns länder där hyggesfritt skogsbruk är ganska vanligt och där har man lyckats att få ekonomi i det. Men det kräver självklart en omställning, säger Gunnar Gustafsson.
LRF:s ordförande i länet Jeanette Blackert är skeptisk till ett omställningsstöd. "Vi har redan i dag ganska många naturreservat där pengarna inte räcker till för att sköta den skogen. Att då avsätta mer pengar är nog inte rätt väg att gå", säger hon.
Jeanette Blackert är ordförande för Lantbrukarnas riksförbund i Östergötland – med många medlemmar som också är skogsägare.
– Inom skogsbruket tar man stor hänsyn till omgivningen och naturen redan i dag och kraven är höga genom olika typer av certifieringar. Ett skogsbruk måste ju ändå vara effektivt och lönsamt och att gå in med en maskin och ta ned enstaka träd här och där skulle vara ohållbart, säger hon och fortsätter:
– Jag förstår inte riktigt varför man är så rädd för kalhyggen. Sverige har otroligt mycket skyddad skog redan i dag och det växer ju snabbt upp ny växtlighet. En skogsägare planerar nytt inom ett år och inom tio år är det ungskog där.