Allt sedan Hanna deltog i Körslaget för två år sedan är hon fast.
Fast i körsång.
När Team Hoffsten gjort sitt i tv-serien tog det inte lång tid innan hon startade en kör i samma anda. En stor popkör med 120 deltagare i Medborgarskolans regi.
– Det är så jäkla skitkul att sjunga i kör, säger hon.
Så kul är det, tycker hon, att hon sagt upp sig från sin tjänst som musik-ansvarig på Medborgarskolan och startat eget. Företaget heter Joyvoice. I sitt företag vill hon starta fler körer, först här i Linköping, men visionerna sträcker sig ut över landet.
– Visst, Sverige är ett av världens körtätaste land, men just sådana körer som jag vill starta är det brist på, säger Hanna.
Hanna sitter uppkrupen i hörnet av den lilla soffan i lägenhetens enda rum med sovalkov. Sambon, Calle Bäck, är inte hemma.
– Många frågar oss hur Calle och jag ska stå ut med varandra på så liten yta, men det spelar ingen roll hur stort eller smått vi har, vi är alltid tillsammans ändå.
De har varit ett par i åtta års tid och deras liv kretsar kring musik.
De producerar, skriver låtar och uppträder tillsammans. Fram till och med 26 juni när Hanna slutade på Medborgarskolan jobbade de ihop där med. Calle jobbar kvar men han driver också en ljudfirma.
– Han hjälper mig med allt det där med moms och skatter i mitt företag och när jag kommer igång med mina körer ska vi så klart jobba tillsammans där med.
För självklart räknar Hanna med att körerna ska uppträda och då blir det show, med ljud, ljus och rökmaskiner.
I Correns arkiv hittar jag ett klipp från 1997. Då var Hanna 12 år och spelade Skalleper i en uppsättning av Astrid Lindgrens Ronja rövardotter av teatergruppen Brunnbys framtid med säte i Ljungsbro. Även syster Sara var med i teatergruppen som bestod av skåde-spelare mellan elva och 15 år.
Allt sedan dess har Hanna stått på scen. I olika konstellationer, med tjejbandet Inside och med gruppen Soulmate eller som vokalist i allehanda andra cower- och soulband. Bäst gillar hon de stora projekten. Där musiken blir en del i en helhetsupplevelse – show helt enkelt.
Hanna med syskonen Johan och Sara växte upp i Ljungsbro. Föräldrarna Erik och Marianne spelade i ett coverband och de repade i en utbyggnad av huset där familjen bodde.
– Där hängde jag en massa.
Så fick Hanna och hennes syskon musiken i blodet. Än i dag plockas gitarr och munspel fram när familjen träffas.
– Sedan sjunger, spelar och larvar vi oss så det står härliga till.
Numera bor föräldrarna på Omberg och det är dit Hanna allra helst drar i sommar när hon vill slappa på en filt i solen och inte göra ett skapandes grand.
I övrigt kommer sommaren fyllas med jobb. Körerna ska så klart sjunga flerstämmigt och repertoaren av rock-, pop-, och soullåtar ska arrangeras så att den finns klar vid terminsstart i september. Varenda kotte som någon gång tänkt att det skulle vara kul att sjunga är välkommen.
– Jag kommer inte säga nej till någon.
Och man behöver inte kunna noter. Det kan nämligen inte Hanna heller. När hon arrangerar sjunger hon in stämmorna på band. Sedan är det bara för kördeltagarna att lyssna och härma.
– Musiken ger så mycket. Glädje förstås, men det är också ett enkelt sätt att stärka sig som människa. Plötsligt vågar man ta plats, det är helt sjukt coolt att se när det händer. Och det ska inte vara svårt. Musik är glädje, känsla och ös. Det är det jag vill dela med mig av till mina körer.