Från Centralen är steget inte långt till Karlavägen på Östermalm. Men under den korta taxiresan lämnar vi ett myller av turister bakom oss och stiger in i en värld av lyx, flärd och märkeskläder.
Det är här Nahrin har skapat sin dröm – Milagro de Nahrin. En 200 kvadratmeter stor affär och syateljé som i dag utgör landets största bröllopsbutik.
– Milagro betyder underverk på spanska. Det var min syster som hjälpte mig med namnet. När jag skapar gör jag ett underverk av klänningarna, så det fick bli mitt varumärke.
Nahrin har ett smittande leende där hon sitter i hjärtat av sin egen skapelse. Hon är designern på mode-Sveriges läppar och hennes kunder tillhör såväl societeten som Stockholms kändiselit. Hon skulle lätt kunna vara kaxig, men det verkar inte ligga för henne. Hon är fortfarande ”tjejen från lilla Linköping”, som hon själv uttrycker det, uppvuxen i Lambohov med assyriska rötter. Och med båda föräldrarna i restaurangbranschen – pappa Aziz har bland annat drivit Hakepi och Pinocchio i Linköping – var det inget självklart val att satsa på en karriär inom mode och design.
– Men, tillägger hon, pappa jobbade faktiskt lite med skrädderi i Turkiet. Mamma har alltid broderat mycket, sytt på pärlor och stickat, så jag tror hantverket kommer därifrån.
Nahrin läste mode- och sömnadsprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium. Under andra året väcktes hennes intresse för klänningar.
– Det handlar om fantasi. Man kan lägga till eller ta bort, skapa urringningar, lägga på pärlor, spets ... ja, det går att göra vad som helst.
Nahrin pratar med ivriga gester och det märks att hon älskar det hon gör. För samtidigt som hon är en driven affärskvinna lyser något flickaktigt igenom när hon berättar om sin stora passion.
– Jag har aldrig gillat att sy en skjorta eller ett par byxor. Det är samma sak hela tiden, men klänningar är något helt annat.
Hon tittar mot de gräddvita kreationerna som hänger längs väggarna. En dröm för alla tjejer som någonsin fantiserat om att få skrida fram längs altargången i en prinsesslik brudklänning. I rummet bakom skymtar ett 100-tal festklänningar i alla former – en färgsprakande kuliss av tyll, spets och sidenorganza.
Det plingar till i entrén och en varm vind sveper genom butiken.
– Det är tjejerna som börjar komma in.
I dag har Nahrin två heltidsanställda skräddare samt ytterligare tre tjejer som hjälper till på deltid. Men så har det inte alltid varit.
– Jag började väldigt enkelt. Det kan låta så glamoröst, men det har varit en lång resa.
Efter gymnasiet flyttade Nahrin till Stockholm, läste klänningsskrädderi, och fortsatte sedan till Borås där hon läste dam- och herrskrädderi. Men trots tre gesällbrev i bagaget var det svårt att få jobb när hon återvände till Linköping. Hon sydde klänningar hemma i garaget i Lambohov till mamma Ammal en dag sa stopp. ”Nahrin, du syr, dina kunder är jättenöjda, men här betalar de inte för det arbete du lägger ner. Vi står bakom dig om du flyttar till Stockholm och startar eget.”
Nahrin talar om sin mamma med kärlek i rösten. Utan familjen hade inget av det här varit möjligt.
– Mina föräldrar kan ingenting om mode, men de har alltid ställt upp och stöttat mig. Jag har gråtit många gånger och varit på väg att ge upp, men de har fått mig att kämpa vidare.Efter en tid hos en etablerad skräddare i Stockholm hittade Nahrin sin lokal på Artillerigatan. Hon renoverade butiken, åkte till New York, gick på mässor och inhandlade klänningar som hon sydde om. Milagro de Nahin började ta form och framgången kom bokstavligen över en natt.
– Jag hade tur och fick in rätt kund direkt. Hon sa ”wow, det här var en glitter- och glamourklänning”. Det var något nytt för svenskarna. När jag frågade vad hon hette blev hon förvånad och tittade på mig. För det här var en väldigt fin lady, en känd person. Men jag var ju från Linköping, hur skulle jag känna till henne?
Nahrin skrattar och skakar på huvudet. Hon vill inte säga vem kvinnan var, men berättar samtidigt att det blev starten på något nytt. Den kända Östermalmsladyn skulle på ett fint societetsbröllop som bevakades av Svensk damtidning. Plötsligt började det att pratas om den nya, unga designern som tagit Hollywood till Östermalm.
– Jag märkte skillnad direkt. Vi hade kö utanför butiken och efter det kom jag in ganska lätt i den här branschen.
2009 köpte Nahrin sin första brudkollektion och i dag är hon Sveriges enda återförsäljare av det exklusiva märket Pronovias. Den snart tre år gamla lokalen på Karlavägen har hon redan vuxit ur, men i dagsläget ligger handbromsen i för en expansion.
– Jag orkar inte mer. Man kan inte bara jobba och jobba.
Maken Ninos, som precis som föräldrarna är inom restaurangbranschen, är beviset på att Nahrin inte tillbringar alla sina vakna timmar i butiken.
– Fast ärligt talat är jag inte hemma särskilt mycket. Jag börjar vid nio och slutar inte förrän elva, tolv på kvällarna. Men min man är ett jättestort stöd för mig. Vi kompletterar varandra. Han är lugn, samtidigt som jag är en väldigt energisk person.
Nahrin tystnar.
– Jag kan säga så här, bland assyrier är det väldigt, väldigt få kvinnor som satsar på karriären. I vår kultur är det många män som inte vill att deras kvinnor ska vara mer framgångsrika än de själva är. Min man är tvärtemot. Han är jättestolt över mig, han älskar att säga att hans fru driver Milagro.
Nahrins kunder kommer från hela landet, men hon gör framför allt klänningar till de stora tillställningarna som Nobelfesten, banketter på Grand hotell och de kungliga bröllopen.
Jag funderar. Det måste vara en märklig känsla att jobba med kungafamiljen.
– Nu börjar jag bli van efter så många år. Men i början var det lite ”åh, prinsessan ska ha min klänning”. I dag är det mer ”hej och kram och hur mår ni?” när vi träffas. Sofia är dessutom en så jordnära person, hon är alltid jätteglad och enkel att jobba med.
Att Nahrin har en god relation till den nya prinsessan vittnar inte minst det faktum att Sofias mamma, Marie Hellqvist, och mormor Britt Rotman, valde att bära Milagros design vid sommarens bröllop.
– Det var faktiskt de själva som frågade mig och jag sa ”absolut, det ser jag som en ära”. De kom hit två gånger innan och vi provade igenom en massa klänningar för att hitta rätt passform och rätt färg. Vi valde allt ifrån örhängen till väskor också.
Hur var stämningen inför bröllopet?
– Båda var väldigt avslappnade tycker jag. De litade på att jag kan mitt jobb. Jag har ändå jobbat med flera kungliga bröllop, så jag vet vad som gäller.
Redan vid kronprinsessan Victorias bröllop hade Nahrin tjugo klänningar i kyrkan. En siffra som upprepade sig även vid prinsessan Madeleines bröllop och i Slottskyrkan i somras.
Stannar du någon gång upp och njuter av dina framgångar?
– Det är när någon kund kommer in och tackar. Eller när vi får mycket publicitet som efter Carl Philips och Sofias bröllop. Då glömmer man bort allt slit för en liten stund.
I framtiden vill Nahrin satsa på en mindre och mer privat butik.
– Som amerikanerna med heltäckningsmatta och enbart tidsbokningar.
Och kanske ha med en klänning på Oscarsgalan?
Nahrin nickar och det flickaktiga leendet är tillbaka.
– Absolut, att få klä någon Hollywood-stjärna till röda mattan vore inte helt fel. Det får bli mitt nästa mål.