Som att smeka en katt eller en hund.
Som att känna doften av favoritblomman.
Som att lyssna på den musik man tyckte om som ung.
Som att få mänsklig värme och beröring.
När jag som 35-åring vistades inne på US i två månader med ett mycket för tidigt fött barn, fick jag vid utskrivningen frågan om vad jag längtade efter mest.
Någon maträtt?
Någon speciell plats?
Att få sova i den egna sängen?
Nej, det var att få känna vind mot min kind.
En fjäderlätt, ljum sommarvind som smeker ansiktet. Dittills hade jag aldrig fäst någon uppmärksamhet vid en sådan smekning. Kanske för att den var så självklar, vanlig och inte extraordinär på något vis. Men det blev den nu.
Det lilla kan vara det riktigt stora. På tisdagen ordnade Linköpings kommun och Gamla Linköping för femtonde året en Upplevelsedag för stadens gamla. Inbjudan hade gått ut till demensboenden och olika servicehus, såväl de som hör till Leanlink som privata utförare, men också till gamla i eget boende.
250 ville gärna vara med och spela tombola, köpa lotter, åka häst och vagn, klappa hundar, se veteranbilar, lyssna på "En musikalisk resa genom 100 år" av Kulturarbetarna med band, gå tipspromenad och mer därtill.
Det är en älskvärd satsning, tycker jag. I den bästa av världar skulle många fler, och kanske mindre, upplevelsedagar erbjudas våra gamla många gånger per år. Det är de så värda!
Min dotter provade att jobba inom äldreomsorgen, men det blev bara en sommar. Inte sällan grät hon på kvällarna. Så rörd och tagen över att det var så lite de gamla blev lyckliga över, men också förtvivlad över att det var så svårt att få in de där lyckomomenten i ett pressat arbetsschema.
När hon tog ut en gammal såg hon till att rullstolen defilerade förbi någon av Linköpings alla vackra planteringar. Såg till att vara i solen så mycket som möjligt. Såg till att i smyg knipsa av en syrenkvist som den gamla kunde få sniffa på.
Den dagen jag inte kan ta hand om mig själv längre önskar jag av hela mitt hjärta att det finns ett boende med personal som förstår vad jag blir lycklig av, om jag nu är i stånd att förmedla det.
Som att få ha en spinnande katt i mitt knä ibland.
Som att få äta mat lagad med kärlek.
Som att få hjälp med att smörja torra fötter och ben.
Som att få dofta på en schersminkvist när min favoritblomma står i blom i juni.
Som att få lite gott vin och lagrade ostar ibland.
Som att någon har tid att hålla min hand.
Som att få känna vind mot min kind.