Bristen på idrottslokaler i Linköping är mer än stor. För många klubbar innebär det att det är svårt att växa och utveckla verksamheten. Mister en klubb "sin" lokal kan det sätta igång en händelsekedja som innebär förändrade förutsättningar även för helt andra klubbar. Precis det har hänt nu.
När LHC förra våren miste sina möjligheter att styrketräna med Linköpings atletklubb (LAK) I Stångebrohallen fick de med kommunens hjälp en ny lokal. Det blev den lokal i Stångebro – som Linköpings Budoklubb bokat för våren 2015. Klubben fick en vecka på sig att flytta ut alla sina saker, bland annat den bur man använder för att träna MMA.
– Vi fick panik. Vi skulle få en ersättningslokal av kommunen men det blev inget. Brottarna var hyggliga och gav oss några tider, säger Lars Karlsson, ordförande i jujutsustyrelsen.
Bitter på kommunen
Nu har det gått mer än ett år. Någon ny lokal finns inte och verksamheterna – de är flera – bedrivs på flera ställen. Det är inte utan än att Lars Karlsson låter aningen bitter. Men han tycker inte det är LHCs fel. Det är kommunens agerande som han ifrågasätter.
– Att mitt i pågående termin, kräva att vi skulle flytta ut, utan att ha något annat att erbjuda. Jag vet att det finns en treveckorsregel. Men våra medlemmar hade ju betalt för att kunna träna, så blir vi plötsligt utan de möjligheterna, säger han.
Vad kan ni själva göra?
– Inte mycket. Vi kommer tyvärr ingenstans utan kommunens hjälp. Det pratas mycket om att Linköping ska bli Sveriges bästa idrottskommun, men så fort man inte har skridskor på fötterna så räknas man inte, säger han.
Just det sista skulle Derby Linköpings bandyklubb inte hålla med om. De har förvisso skridskor på fötterna, men det har inte hjälpt enligt klubbens ordförande Håkan Stake.
Desperat läge
För Derby bandy är läget desperat. Deras medlemmar tränade styrka i LAKs hyrda lokal. När atletklubben inte får vara kvar i sin styrketräningslokal så mister nu även Derby bandy sina möjligheter att träna styrka.
– Jag står nu helt handfallen. Har vi inte LAK att gå till har vi inget. Har ingen aning om hur vi ska lösa det här. Vi har inte råd att köpa utrustning och vi har inte råd att köpa gymkort till våra aktiva, säger Håkan Stake.
Derby – som är en av de större bandyklubbarna i landet och nummer två i mellansverige. Klubben har ett A-lag ett B-lag och två ungdomslag, U16 och U18 och en stor barnverksamhet.
Självklart påverkar det här klubben möjligheter, både att växa och avancera, säger Håkan Stake. Han nämner att satsningen på att nå nästa division med A-laget känns osäker, och att det kan bli svårt att bygga upp laget med resurser från ungdomsverksamheten.
– Det händer mycket inom idrotten. Även om det förr räckte med skridskor och is för ett bandylag så gör det inte det längre. Att inte ha möjlighet att träna styrka påverkar klubbens utveckling mot en högre division.
Enligt Håkan Stake har han i juni tagit upp problemet med en tjänsteman på Kultur- och fritidsförvaltningen. Det skulle då ha kommit som en överraskning för denne att Derby påverkades av beslutet att säga upp LAK.
– Vi fick veta att vi kunde styrketräna på fotbollsarenan. Men det fungerar inte för oss. Själva träningen är sådan – även för LHC – att man tränar först i gymmet. När du är uppvärmd i rätt muskelgrupper sätter du på dig skridskorna och kör. Ska du ta dig från ett ställe till ett annat, ja då hinner du bli kall.
Vad händer nu?
– Just nu har jag ingen aning.