Boiro låg enskilt och lugnt en bra bit söder om stadens övriga bebyggelse. En återvändsväg ledde till fastigheten, vilket att ingen trafik kunde passera huset förrän S:t Larsbron byggdes 1936.
Vår stad
Byggherre var telegrafkommissarie Emrik Wenström. Han var chef för Linköpings Telegrafstation från hösten 1896 till sin död sommaren 1919. Wenström hade som representant för den tidens nya teknik såväl hög inkomst som hög social status.
Under Wenströms ledning genomgick Linköpings telegrafstation en betydande modernisering. En av de tekniska nyheterna, automatisk avringning när man la på luren, infördes samma dag som Wenström dog. Det innebar att telefonisterna inte längre behövde gå in i samtalen för att kontrollera om de ännu pågick. Wenströms många studieresor gick bland annat till Tyskland, Österrike, Ungern och Schweiz.
Såväl Emrik Wenström som hans hustru Emy var föreningsmänniskor, metodister och nykterister. Emrik var ledande i KFUM, Emy i KFUK och i Vita Bandet. Båda var aktiva i olika rösträttsorganisationer. Emrik verkade även i Arbetarnas Handelsförening, konsums föregångare. Paret var också socialt engagerade och organiserade en rad insamlingar till behövande.
Wenström var ledamot i stadsfullmäktige 1906–17 och var då en av dess mest aktiva ledamöter. Han sägs ha samvetsgrant satt sig in i alla ärenden.
Emy och Emrik Wenström tillsammans med deras dotter Siri fotograferade i Boiro. Siri, som kallades för Sigrid, var adopterad. Paret Wenström hade även två fosterdöttrar. De hade även ett hembiträde.
Wenström väjde aldrig för att ta debatter och beskrevs efter sin bortgång som ”den tidens verklige braständare”. Lokalpressen kritiserade honom för hans långa debattinlägg, tidningen Östgöten skrev att Wenström vid sammanträdena satt ”trygg och säker och gräfde i sina väldiga luntor”. En gång när fullmäktige skulle avslutas med en supé påpekade Östgöten att Wenström möjligen skulle förorsaka att det istället skulle avslutas med en sillfrukost.
Wenström pläderade för stor sparsamhet med stadens medel och ifrågasatte de flesta av tjänstemännens kostnadsberäkningar. Han var även tydlig med sin åsikt att flera av stadens tjänstemän hade alltför höga löner.
Wenström bevakade såväl att olika beslut följdes, som att de var fattade i laga ordning. Han vek aldrig från det han ansåg vara rätt och riktigt. Det ledde till att han vid en rad tillfällen kom i konflikt med andra inflytelserika stadsbor.
Didrik von Essens foto, taget från Ramshäll år 1900, visar hur ensamt Boiro ursprungligen låg. I bakgrunden ses den så kallade Nya Folkskolan, sedermera kallad för Linnéskolan.
Något år efter Emrik Wenströms bortgång 1919 sålde hans änka fastigheten. Efter det att S:t Larsbron stod färdig 1936 var villans läge allt annat än avskilt. Boiro kom då istället att kallas för Bäckagården.
Linköpings stad köpte 1939 fastigheten, som sedan 2011 ägs av Kulturfastigheter i Linköping.