Hemlighetsmakeriet är en märklig sak som följer av det som kallas "våld i nära relationer". Det berättar Mikael Nilsson på Råd och stöd i Linköping.
– De som utsätts tycker väldigt ofta att de själva har skuld i det som sker, att de får skylla sig själv.
För många barn blir våldet normalt. För dem är familjen centrum i världen, och de förhållanden som barnen växer upp under blir vanliga och nästan acceptabla. Samtidigt är familjevåld tabu, förbjudet att prata om, viktigt att dölja.
– Och männen – ja, det är allra, allra oftast män som utövar våld. De tycker inte att det är deras fel, det är HON som är provocerande och det finns många ursäkter att dölja sig bakom.
Det är inte så konstigt att misshandel och våld inom familjen, både fysiska och psykiska övergrepp, allra oftast förblir okänt.
2 900 kvinnor i Linköping beräknas just nu vara utsatta för våld av sin partner eller sin förre partner. Av dem är det bara 220 som vänder sig till "Våld i nära relation", den kommunala verksamheten som vänder sig med stöd och hjälp till både våldsutsatta, våldsutövare och till barn som har bevittnat våld.
Verksamheten fyller tio år i april och mängden kvinnor som söker hjälp har varit ungefär lika stort hela tiden. Tidigare var det kvinnojourrörelsen som med knappa resurser stöttade kvinnorna men 2001 fick två kommunanställda en dag per vecka för att jobba med problemen. Då kunde också män få hjälp som våldsutövare. 2007 startades Kvinnofrid och verksamheten samordnades med barn- och ungdomsverksamheten och med Mansmottagningen mot våld som tar emot ett 40-tal män per år.
I dag finns 5,3 tjänster i verksamheten.
– Vi jobbar inte längre som isolerade öar. För det långsiktiga arbetet är integrationen viktig, säger Mikael Nilsson som är samordnare och gruppledare. Det leder till betydligt större kunskap om hur våldet fungerar och hur det kan stoppas.
För det är inte omöjligt att bryta den dåliga våldsspiralen, där våldet leder till skam och skuld och bortförklaringar, rädsla och dåligt mående som föder nya våldshandlingar. Det är också möjligt att förstå och förändra de faktorer som gör att en person stannar i en destruktiv relation.
– Den som behöver hjälp måste få det direkt. Tillgängligheten är A och O, säger Mikael Nilsson. Linköping ligger långt framme här, vi erbjuder den första informationsträffen redan efter en vecka och kan dra igång insatserna mycket snabbt.
Här finns ett problem. Staten har synpunkter på att insatserna sätts igång utan den sociala myndighetens biståndsbeslut efter en formell utredning.
– Det finns kommuner som har slarvat med utredningarna, säger Mikael Nilsson, men mer sanktioner och ökad kontroll från staten är inte rätt väg att gå för att nå målet: att fler barn och ungdomar ska få hjälp. Det finns andra sätt att komma tillrätta med eventuella brister. Det är viktigt att göra rätt men faktiskt ännu viktigare att göra nytta. Därför kan en person vända sig direkt till oss och få hjälp och stöd.
Verksamheten har utvecklats under åren. Samverkan har blivit mycket bättre. Lagstiftningen och polisens insatser har förbättrats. Resurserna till verksamheten har utökats. Oftast erbjuds individuella insatser, men gruppverksamhet är också givande.
– 15–20 procent av verksamheten bedrivs i grupp, säger Mikael Nilsson. Vi vill gärna utöka den delen. Det är läkande för de drabbade att inse att de inte är ensamma.
– Vi når inte alla. Det är de modiga som kommer, de som orkar känna lidandet och se hoppet i att förändring är möjlig.
Går det att rädda en relation där våld blivit ett vardagsinslag?
– Det är mycket svårt. Däremot är ett av de viktigaste resultaten att en eventuell separation görs på ett mindre destruktivt sätt. Ett annat är att fokus på barnens situation ökar.
– Men mönster kan brytas. Nästa relation kan bli mycket bättre. Det finns en väg ut. Särskilt om vi skulle kunna få kontakt med de drabbade lite tidigare, innan de osunda mönstren har hunnit sätta sig.
Mikael Nilsson skulle förstås önska att fler av de berörda 2 900 Linköpingskvinnorna plus x antal barn och x våldsutövare kom för att få hjälp.
– När efterfrågan ökar så är erfarenheten att vi får mer resurser. Frågan är väl förankrad och det finns en bred politisk samsyn om att området är högt prioriterat. Jag är lugn för att politikerna står fast vid sin prioritering. Våld i nära relationer måste vi jobba med, det kan aldrig väljas bort.
Fotnot: Antalet kvinnor och barn i Linköping som drabbas av våld i nära relationer beräknas med utgångspunkt från genomsnittliga siffror för hela landet. Beräkningen kommer att publiceras i en förstudie från Omsorgskontoret i Linköping.