– För det första är det glädjande att det inte finns något parti som inte tycker att det här är ett bra mål – som är ganska ambitiöst då vi i hela Sverige har ett mål att vara koldioxidneutrala till 2045. Men jag tycker att den här typen av ambitiösa mål är bra och det finns belägg i forskningen att det stimulerar nytänkande.
Han talar om Linköpings kommuns uttalade vilja att vara koldioxidneutrala till 2025. Det offensiva målet liknar han vid Trafikverkets vision med noll döda i trafiken – ett "omöjligt" mål, men som vitaliserar arbetet att hitta nya strategier och driva utvecklingen.
– Något som slog mig är att Linköping har ett sådant tydligt politiskt fokus på det här, vilket är roligt för någon som har hållit på med det här väldigt länge. Sen har de olika lösningar och så ska det vara i politiken, men det är fint att se att det finns en överrenskommelse om att det här är viktigt. Det är nästan så att man får nypa sig i armen. Sen får man se hur långt de här handlingarna når, men alla står i alla fall bakom målet och det är positivt.
Ett förslag som han tycker är spännande är Centerpartiets idé med minusutsläpp med hjälp av BECCS-teknik, där koldioxid lagras i marken.
– Det diskuteras mer och mer och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att nå Parisavtalets tvågradersmål utan den. Men den är under utvecklig och det finns osäkerheter i ekonomin och så vidare. Det är inte realistiskt att en sådan anläggning kommer att hjälpa till att nå målet till 2025, men på sikt kan den bli ett bidrag i arbetet. Men det är viktigt att betona att det stora och viktigaste arbetet är att minska användningen av fossila bränslen.
Sverigedemokraternas svar att skattekronor som satsas på koldioxidneutralitet i Linköping hade kunnat göra mer nytta om de satsats på minskade utsläpp i andra länder stämmer på kort sikt – men inte på lång sikt enligt Linnér.
– Ska man få mer utsläppsminskning per krona så får man mer om man gör det i fattigare länder där man kan plocka en del lågt hängande frukter med teknikomvandling som skulle effektivisera.
Men för att nå tvågradersmålet måste hela världen minska sina utsläpp och Linnér trycker på att det är viktigt att rika länder får fram goda exempel som sedan kan komma fattiga länder till dels.
– Därför kan man inte bara säga att man bara ska investera i andra länder – då hämmas de tekniksprång och genombrott i samhällsomställningar som måste till.
Och han lägger till:
– Dessutom blev vår del av världen rik av att elda kol och olja. Då har vi ett ansvar att ta hand om omställningen.
Att på lokal nivå bidra till klimatmålen är också något som ingår i Parisavtalet. Linköping är en del av Global climate action, en samlingsplats där tusentals städer, regioner, företag och organisationer åtagit sig att minska sina utsläpp och dela med sig av idéer.
– Det är jätteviktigt att städer kan visa att det funkar. Och om inte Sverige kan visa att det går, då kommer ingen annan heller tro att det går.
Linnér gillar Miljöpartiets förslag att bygga mer i trä och involvering av medborgarna och att Moderaterna vill att FN:s globala mål mot en hållbar värld ska vara vägledande inom kommunens hela verksamhet. Vänsterpartiets vilja att köttkonsumtionen ska minska är också något som måste till, enligt Linnér.
– Det är en fråga som inte går att komma ifrån. Men helt vegetariskt är inte helt hållbart heller, vi behöver idisslare för att få hälsosamma jordar. Men det behöver inte vara så mycket som det är nu. Att skolorna serverar vegetarisk mat skulle fungera som en bra symbol att det går att göra god vegetarisk mat.
Ordet "livsstilsförändringar" är något som ofta dyker upp när det talas om att tackla den globala uppvärmningen. Ett ord som enligt Linnér inte nödvändigtvis behöver innebära något negativt.
– Folk tror ofta att de automatiskt ska få det sämre, så behöver det inte vara. Tvärtom. Livsstilsförändringar har vi gjort hela tiden, se bara på förändringen som smartphone har inneburit till exempel. Mycket av arbetet med omställningen handlar om vilka nyttor de kan medföra.
När du läser politikernas svar, blir du optimistisk att målet till 2025 ska gå att klara av?– Nja. Eller på ett sätt blir jag optimistisk då det finns en sådan stor uppslutning. Sen tycker jag att en del av förslagen är för "fluffiga" och svåra att veta vad de innebär. Vi behöver en konkretion av politiken i kronor, ören och faktiska handlingar. Det gäller också att deras andra förslag, till exempel vad det gäller trafiken, inte motverkar klimatmålen. Om partierna lever upp till sina förpliktelser – då är jag optimisikt. Det är fullt möjligt att nå målet. Och om vi gör allt vi kan för att nå det till 2025 så kanske vi når det till 2030 och det skulle också vara väldigt bra, vi skulle bli en modell för resten av världen.