Kvinnan, som är i 30-årsåldern, vände sig till arbetsmarknadsnämnden och begärde att få 1 700 kronor i ekonomiskt bistånd för att kunna reparera sin cykel. Hjulet på hennes cykel hade gått sönder och hon behövde summan för att kunna lösa ut cykeln från cykelverkstaden.
Arbetsmarknadsnämnden avslog kvinnans ansökan med motiveringen att en cykelreparation inte är nödvändig för att kvinnan ska uppnå en skälig levnadsnivå.
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping och uppgav att hon behöver sin cykel de dagar då hon inte kan åka buss eller gå. Utan cykel blir hon låst till hemmet.
Förvaltningsrätten har nu prövat frågan och konstaterar att nämnden är skyldig att göra en individuell bedömning av vad som ska anses vara en skälig levnadsnivå. Enligt domstolen har inte nämnden anfört några specifika skäl till varför kvinnan inte är i behov av ekonomiskt bistånd för cykelreparationen.
Förvaltningsrätten har nu beslutat att upphäva kommunens beslut och återför målet till arbetsmarknadsnämnden för en ny prövning.
Enligt socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå, som det heter i den aktuella lagtexten.