"Jag tycker alltid att det är väldigt skönt att vara ute i skogen. Jag kan sätta mig på en sten och bara njuta av att vara här", säger svampexperten Magnus Källberg.
Magnus Källberg rör sig vant fram på stigarna i Ullstämmaskogen. Här har han gått otaliga gånger, både i sitt jobb som tillsynsman och i egenskap av svampplockare. Det gäller att ha ögonen på skaft – svamparna kan vara väl gömda under mossa och löv.
– Vi får se om vi hittar något alls idag, det är lite tidigt på säsongen än, säger Magnus.
Han sitter i styrelsen för Linköpings svampklubb och har intresserat sig för svamp i över fyrtio år. Därför kan han det mesta som är värt att kunna om ämnet, och han delar gärna med sig av sin kunskap till mer ovana plockare. Magnus berättar att svamparna egentligen finns under marken, det som vi plockar är bara fruktkropparna. Många svampar lever i symbios med skogens växter genom ett komplext rotsystem som kallas för mykorrhiza. Eftersom olika sorters svampar samverkar med olika sorters växter är det bra att gå och leta i en blandskog, då ökar chanserna för att hitta åtminstone någon typ av matsvamp.
– Jag tycker att det ska vara mossigt också, för en sådan skog håller fukten bättre. Ullstämmaskogen är optimal på det sättet, en mossig blandskog, konstaterar Magnus.
– När det har varit lite torrt växer svamparna oftast i bryn, där fukten kommer åt lite bättre. Man brukar också säga att nordsluttningar är bra, för där ligger inte solen på lika mycket.
Just idag verkar det vara snålt med svamptillgången. Vi är bara någon vecka in i augusti och de senaste veckorna har varit relativt torra. Kanske får vi ge upp och komma tillbaka om några veckor istället. Men så plötsligt skymtar något gyllengult fram under mossan.
– En kantarell, vad roligt!
Det är Magnus absoluta favoritsvamp – gärna gräddstuvad tillsammans med en bit kött. Han tar fram en liten kniv och skär bort den jordiga fotbasen.
Kantareller, ofta kallade "skogens guld", kan vara väl gömda i mossan. Men när man har hittat en är det god chans att det finns fler i närheten.
"Jag skär alltid bort den jordiga foten direkt, den vill man inte ha med sig hem", säger Magnus.
Vi är säkra på att det är en kantarell vi har hittat, men för ett otränat öga kan det vara lätt att förväxla en ätbar svamp med en liknande men oätlig variant.
– Innan man tar hem och tillagar svampen måste man vara helt säker på vad det är man har hittat, och det är inte alltid det lättaste. Det är bra att gå med någon som kan svamp, eller så kan man gå en svampkurs för att lära sig. Det finns matsvampar som är lättare än andra att känna igen, till exempel soppar. Det är de som har rör på undersidan. Karl-Johan och Smörsopp hör till den gruppen.
Nästan alla soppar är ätbara. Några varianter är beska, men den enda som är giftig är den oerhört sällsynta djävulssoppen. Men det går att bli dålig även av matsvampar, därför ska man vara försiktig med att häva i sig alltför stora mängder av en sort man äter för första gången.
Magnus bästa tips för att artbestämma är att titta på svampens olika egenskaper. Vilken färg har den, var växer den, har den åsar, rör, taggar eller skivor och hur ser svampfoten ut? Sedan kan man ta hjälp av svampbok eller app för att se vilken art egenskaperna stämmer in på.
Vissa svampar går inte att äta men lämpar sig för annat. Grovtickan, till exempel, används till tygfärgning.
Kremlor har skivor på undersidan. Många sorter går att äta och de är vanliga tidigt på svampsäsongen.
Den ätbara tegelkremlan känns igen på sin karaktäristiska färg.
Hur ser prognosen för i år ut, blir det mycket svamp i höst?
– Det är för tidigt att säga än, men om det fortsätter att regna lite till och från kan det nog bli ett skapligt svampår.
Vi lämnar skogen för den här gången. Dagens skörd är blygsam, men fullt tillräcklig för en god svampmacka.