Ärtsoppa, punsch och jazz. Så minns många äldre Linköpingsbor Flamman, studentpuben på Västanågatan i Gottfridsberg. Faktum är att allt det där fortfarande finns kvar.
– Vi har jazzband ungefär varannan onsdag. Ärtsoppa och punsch är det inte lika ofta som förr, men under varje mottagningsperiod har vi sådana sittningar, berättar Rebecka Andraey som är driftchef på Flamman.
Ett annat fenomen som ger Flamman en klar retrokänsla är att mobiltelefonens internet inte fungerar här nere, bakom de tjocka väggarna. Det skulle förstås gå att installera wifi – men det vill inte studenterna som driver Flamman.
– Det är jättebra att folk inte kan hålla på och fippla med sina mobiler. Nu tvingas man prata med varandra i stället, konstaterar Rebecka.
De samtalen leder ibland till något mer. Många par har bildats på Flamman.
– Jag träffade min flickvän på Flamman. Min flickväns föräldrar träffades också här – och mina föräldrar brukade gå hit, berättar Niklas Eskilsson som är före detta driftchef.
– Och jag träffade min sambo här, inflikar Lovisa Edvinson, en av sammanlagt 88 studenter som är engagerade i att driva Flamman, till allra största delen helt ideellt.
Puben och nattklubben är livaktigare än någonsin och de flesta kvällar är det fullsatt. Men Flamman har sett besvärligare tider under decennierna som gått. En som minns är Daniel Riesterer, som var driftchef här 1988–94.
– Det var rätt så nerkört ett tag, med stora skulder till Åbro. Det kom alkoholkontrollanter – man kände enkelt igen dem på att de bar trenchcoats – och tillståndet var hotat. En gång i månaden fick vi trava bort till länsstyrelsen med en bunt ansökningar, en för varje serveringstillfälle, berättar Daniel.
Punschen och konjaken stoppades en tid, men Flamman levde vidare. Skulderna löstes med ett nytt grepp – räkfrossor.
– Vi köpte räkorna jättebilligt från Dagab och sålde dem för 120 kronor tallriken. Alla jobbade gratis och det hela löste sig.
Daniel Riesterer fortsatte i branschen genom att bli alkoholimportör. Sedan sålde han hockeyprylar och nu är det jordbruk och hästuppfödning som gäller.
– I allt jag gjort i livet har jag haft nytta av erfarenheterna jag fick på Flamman. Däremot var det förödande för studierna, jag är inne på mitt 24:e sabbatsår nu... Det är ett par kurser som jag aldrig kommer att ta, säger Daniel och skrattar.
Niklas Eskilsson känner igen problemet. Att driva pub och samtidigt fixa studierna är inte helt enkelt.
– Men det är det värt. Flamman ger en sådan glädje till studentlivet, säger han.
– Och det är ju i så fall bara att skjuta upp studierna lite, man kan alltid avsluta dem senare, inflikar Rebecka.
Stadens förmodligen billigaste öl – 28 för en stor stark, 22 på happy hour – bidrar säkert till Flammans popularitet. Men sittningarna med trerätters är också väldigt populära, liksom drinkbaren och högrevsburgarna som infördes för ett par år sedan.
Ett träskoförbud behövs inte längre, något som var aktuellt på 1970-talet enligt gamla protokoll. Däremot är det faktiskt stopp för overaller.
– Vi måste ju skilja oss från Kårallens kravaller. Och på Flamman festar man inte sektionsvis, hit kommer alla, säger Rebecka.
Den här veckan firar Flamman 50-årsjubileum, med aktiviteter varje dag. På lördag blir det stor fest för gamla Flammanarbetare, med räkfrossa och allt. Sedan siktar man på 50 nya år under sin stolta paroll: "Lite hetare. Lite bättre. Lite snyggare".