Utställningen visar upp kläder från två Linköpingsfamiljer som levde under helt olika förhållanden under 1900-talets början; arbetarfamiljen Andersson och den borgerliga familjen Nilsson.
Nytt sätt att locka folkLängs de uppställda glasmontrarna återfinns bevarade brev som har skickats mellan familjemedlemmarna. Varje brev är väldigt talande för tiden och har en unik historia att berätta.
Besökarna kan också fotografera sig själva i sina kläder och bli en aktiv del i utställningen. Bilderna rullar sedan på en TV-skärm under hela utställningstiden.
- Det är jättekul att kunna visa upp det här. En nutida del av utställningen är att se hur Linköpingsborna klär sig i dag för att kunna jämföra med 1900-talsfamiljernas plagg, säger Kristina Grahm, utställningsproducent.
I samband med utställningen kommer också båda familjernas tidigare hem att vara öppet för besökare.
Vågade kläderKristina Grahm tror att besökarna kommer bli förvånade över hur personer klädde sig förr.
- Folk har en bild av att 1900-talets början var väldigt strikt över hur man skulle klä sig. Man ser ofta bara bilder från mer festliga, uppklädda sammanhang. Men redan på 20-talet kom de första korta kjolarna. Det ska bli kul att se hur besökarna reagerar på de mer utmanande plaggen, säger hon.
Visningen har sex olika utställningssektioner: På stan, fest och högtid, vardags, enkla sommarkläder, vid spisen och i sovrummet. Tygsorterna är det främsta som skiljer kläderna åt; silke och siden i den borgerliga garderoben, medan arbetarfamiljen fick nöja sig med bomull och ylle. Men man kan se likheter.
- Modetidningar satte redan då trender, säger Kristina.
Hur vi klär oss i dagSyftet är inte bara att låta besökarna se dåtidens varietet att klä sig, utan också fundera på om man kan se klasskillnader i dagens samhälle genom att titta på kläderna.
- Dåtidens arbetarkläder var betydligt mer slitna och ihoplappade om man jämför med en borgerlig familjs plagg. Jag tycker det är en intressant fråga att väcka, om man påtagligt kan se en klasskillnad genom kläderna vi bär än i dag, säger Kristina.