Högt upp i den nybyggda fastigheten på Brunnsgatan – i kvarteret Adjunkten – ligger mottagningsenheten. Namnet är kanske mera praktiskt än klatschigt. Men hela enheten innebär en kursändring i Linköpings sätt att ta emot nyanlända barn från sex år upp till sexton.
Linda Castell, ansvarig för enheten, säger att skillnaden mellan det nya och det gamla sättet att ta emot barn på, är att nu får barnen med sig en liten "ram".
– Man kan säga att de barn som kommer är som ett tiotusenbitars pussel. Bitarna har skramlat omkring i pussellådan eftersom vi inte har vetat något om barnen. Det blev istället lärarnas uppgift på barnens skolor att försöka lägga det pusslet.
Det sättet fungerar inte längre. Det mottagningsenheten, enligt Linda Castell, ska göra är att åtminstone börja lägga pusslet. Lärarna kommer åtminstone att en ha ram att hålla sig inom.
Enheten kan också beskrivas som en utredningsenhet där man tar reda på utbildningsnivå hos barnen och deras föräldrar och behovet av hälsovård. Samtidigt passar man på att ge en introduktion till det samhälle familjerna har kommit till, enligt enhetschef Anita Sevekvist.
Tanken är inte att barnen ska vara kvar länge. Istället handlar det om sex till åtta veckor. Nu har verksamheten pågått i drygt sju veckor och under den tiden har åttio barn – varav 60 redan slussats vidare till sin skola – utretts här.
– Vi hoppas få ihop helheten på ett bättre sätt kring barnen, deras familjer, förskola och skola, säger barn- och ungdomsnämndens ordförande Catharina Rosencrantz (M).
En våning under mottagningsenheten ligger en av Linköpings nyaste förskolor. Förskolan Adjunkten invigdes med bandklippning, ballonger och fika. Dessutom knöts band till grannen mottagningsenheten.
Den nya förskolan är efterlängtad och förskoleplatserna efterfrågade.
Men den är långt ifrån de småskaliga hemvistena som byggdes tidigare. Men ljus, fin och modern. Någonstans mellan 80 och 100 ryms barn ska få plats här.
– Vi måste bygga större enheter för att kunna arbeta flexibelt i mindre grupper, säger Catharina Rosencrantz.