Om drycker och dricka
Rolf Fritiofson skriver om användningen av dricka som substantiv. Han tycker inte riktigt om den, utan vill hellre ha dryck och låta dricka vara endast...
Det är riktigt att substantivet dricka kommer från verbet dricka. Någon nymodighet är det dock inte frågan om, utan dricka i den betydelsen är belagt sedan 1635. Ord som sockerdricka och svagdricka visar att användningen är okontroversiell och gammal.
Vidare är drickan och drickat två olika saker. Den första formen syftar på en dricka, en flaska läsk till exempel. Den andra beskriver dryckerna tillsammans, kollektivet av drycker så att säga, och har en något vardaglig prägel. Jag har en känsla av att det i huvudsak används om alkoholhaltiga drycker.
Och apropå drycker ... Hans Bergman i Linköping vill med anledning av Språkspalten häromveckan påpeka att Åsa-Nisse-filmerna inte är några pilsnerfilmer, vilket antyddes. Begreppet pilsnerfilm har en negativ laddning och används om en del 1930-talsfilmer som utspelar sig i en enkel miljö där man drack pilsner och brännvin - och inte champagne som i överklasskomedierna. Den mest kända pilsnerfilmen är "Pensionat Paradiset" från 1937.
Det var inte min avsikt att förtala Åsa-Nisse. Eller pilsnerfilmer för den delen.
Dessutom känner inte Hans Bergman alls igen ordet klippanischer från filmerna om Åsa-Nisse.
Nästa veckas språkspalt handlar om språkliga myter. Hur är det med lagom? Finns det verkligen bara i Sverige? Och har eskimåerna anmärkningsvärt många ord för snö?
Så jobbar vi med nyheter