Stockholm Environment Institutes (SEI) konsumtionskompass visar att under det senast fullständigt redovisade året var det området Ekängen, med 6,6 ton kg utsläpp av växthusgas per capita, som hade de hushåll som släppte ut mest – tätt följt av Linghem och Ekkällan-Garnisonen med ungefär 6,3 ton utsläpp av växthusgas per capita vardera.
Katarina Axelsson, senior policy fellow på SEI, menar att det går att se ett samband mellan hushållsekonomin i ett område och klimatavtrycket.
– Genom verktyget kan vi öka vår förståelse för hushållens livsstilar och konsumtionsmönster och hur klimatpåverkan kopplar till det. Vi ser ett starkt samband mellan klimatfotavtryck och inkomster. Ju högre inkomster, desto större möjligheter att konsumera, och desto mer tenderar man att släppa ut.
Katarina Axelsson förklarar också att ekonomiska faktorer inte är det enda som spelar in ett områdes klimatavtryck.
– Faktorer som geografi till exempel påverkar förstås också. Där kan man titta på Vårdnäs omland till exempel som ligger lite utanför stadskärnan. De ligger på 6,1 ton och kanske har man inte så jättehöga genomsnittsinkomster där, men man är beroende av sina bilar. Tittar man på deras utsläpp från transporter så ser man att den är större än i Ekängen.
I Linköpings innerstad är det i områdena Lilla Torget-Sankt Lars och Tannefors-Stångebro-Kallerstad som utsläppen är som störst. I dessa områden står fjärrvärme och annan energi för uppvärmning och kylning för nästan lika mycket utsläpp som flygningen, omkring 0,8 ton utsläpp av växthusgas per capita.
Enligt konsumtionskompassen släpper Skäggetorp-Tornby och Berga ut minst konsumtionsbaserade utsläpp per person av alla områden i Linköping med 4,6 respektive 4,7 ton utsläpp av växthusgas per capita.
Konsumtionskompassen visar också från vilken kategori utsläppen kommer. För Linköpingsborna har flygandet bidragit med 721 kg utsläpp av växthusgas per capita vilket gör den till den mest bidragande kategorin. I det nationella genomsnittet bidrar flygningen med 661 kg utsläpp av växthusgas per capita, alltså ca 8 procent mindre än i Linköping.
Markus Larsson, som är post doktor vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SSED) vid KTH och är med i forskningsprojektet mistra sustainable consumption, menar att gemene man kan bidra med mer än många tror.
– Det är en gammal sanning, bilen biffen och bostaden. Hur vi transporterar oss, hur vi bor och vad vi käkar. Det gäller fortfarande att vi ska tänka över de valen.
Om Linköping börjar tänka på det, kommer det att vara lösningen på miljöproblematiken?
– Om man kraftigt drar ner på privatbilism och flygande och om man drar ned ordentligt på köttkonsumtionen så blir det ett betydande bidrag. Det är inte småpotatis utan det kommer att göra att vi närmar oss klimatmålen med stormsteg.
Markus Larsson menar, precis som Katarina Axelsson, att ekonomin spelar in i mängden utsläpp.
– Vi använder en stor del av vår inkomst och konsumerar. De pengar vi tjänar kommer vi att handla upp. Höginkomsttagaren sparar mer men konsumerar i alla fall mer än låginkomsttagaren för att man har möjlighet. Det är ingen naturlag men så vet vi att det ser ut.
För att en stad som Linköping ska ses som hållbar finns bara ett mål, menar Markus Larsson.
– Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Rimligtvis gäller samma mål för Linköping som för Sverige i stort.
Siffrorna för det senast fullständigt redovisade året i konsumtionskompassen är från 2022.