På besök hos coronalabbet på US i Linköping

Vi är på enheten Klinisk mikrobiologi på US. Här, på den slutna avdelningen, utförs diagnostik av bakterier, virus, svampar och parasiter. Mikroorganismer som kan orsaka allvarliga infektioner som blodförgiftning, borrelia och malaria. 

På våning 9 undersöks många olika typer av virus. Vanligtvis arbetar elva personer här. Nu är personalstyrkan dubblerad. Anledningen stavas covid-19. Här analyseras misstänkta coronaprover från klockan 6.30 på morgonen till 22 på kvällen – sju dagar i veckan. I snitt blir det 200 provrör per dag – alla med prioritet "akut".  Hit skickas prover från hela Östergötland. 

– I början var 6–8 procent av proverna positiva. Nu är det snarare 20-30 procent, säger Lena Serrander.

Provrören som misstänks innehålla coronavirus har blått lock och analyseras gruppvis med 72 provrör i varje omgång. Analysen består av sju steg. 

Först ska proverna registreras i datorn. Ganska ofta behöver personalen – främst biomedicinska analytiker och biologer –  öppna provröret för att ta bort provrörspinnen eller separera innehållet. Det är det enda momentet som måste göras i en säkerhetsbänk. 

Sedan placeras proverna i ett instrument som separerar ut, extraherar, RNA från innehållet. Tekniken är egentligen gjord för klamydiaprover där tiden inte är kritisk. Därför blir stationen en flaskhals i analyseringen – extraheringen tar tre och en halv timmar. I ett av de sista stegen kan ett resultat utläsas. I instrumentet finns en kanal som kan läsa fluoroscens – om provet avger ljus är testet positivt för coronaviruset. Oftast tar det 7–8 timmar från det att provet levereras till enheten tills man har ett färdigt resultat.

Michaela Jonsson Nordvall är biolog. Vanligtvis arbetar hon i ett högrisklabb där hon analyserar bland annat tuberkulos. Det arbetet är nu lagt åt sidan för att istället arbeta skift med att analysera coronaprover. Arbetsbelastningen är hög, men känslan av att vara behövd ännu starkare. 

– Det är tufft, men fortfarande världens roligaste jobb eftersom jag känner att jag gör skillnad. En känsla som självklart  intensifieras under en sådan här pandemi.

Avdelningen är anonym och hos personalen finns en känsla av att deras arbete ibland glöms bort av allmänheten – trots att de till mångt och mycket är navet i sjukvården. 

– Många delar av vården är beroende av vårt arbete, säger Michaela Jonsson Nordvall.

I ett rum sitter Johan Vik, Jakob Ross och Ella Frick på rad och paketerar provtagningskit. Ur radion strömmar Billie Eilish. Arbetet är enkelt – men livsviktigt. Provtagningskiten – som alltså används för att testa människor för bland annat corona –  köper regionen vanligtvis in från Italien, men eftersom landet är nedstängt har inte beställningarna kunnat levereras. Bristen är akut. Därför har klinisk mikrobiologi nu börjat tillverka egna provtagningskit.

– Arbetet är enformigt, men vetskapen om att vi gör nytta driver oss, säger Johan Vik, som egentligen arbetar på Medicinsk teknik. 

Även reagens, alltså vätskor som behövs för att kunna analysera prover, är en bristvara. Enheten har löst det genom att gå tillbaka till mer traditionell diagnostik för en del typer av bakterier, för att spara reagensen till bland annat coronaproverna. 

I korridorerna trängs lådor med utrustning. Enheten har fått order om att beställa hem material så att de klarar minst 90 dagars labbproduktion. 

Att prompt insistera på fler provtagningar är inte oproblematiskt. 

– När man lyssnar på nyhetsrapporteringen kan man få intrycket av att det bara är att testa, och sen är det klart. Arbetet här glöms lite bort, säger Michaela Jonsson Nordvall.

– Vi måste få till en hållbar situation och verkligen testa de som behövs, för att minska smittspridningen, säger Lena Serrander.

Som läkare fungerar hon som en länk mellan de kliniska läkarna och personalen på Klinisk mikrobiologi. Hon kan sätta ned foten om hon ser att läkarna tar prover på fel grunder, eller förhandla arbetstiden på labbet när läkarna klagar över långa svarstider. Hon beskriver situationen som kaotisk, samtidigt som hon är trygg i organisationen.

– Jag har aldrig jobbat så mycket som nu. Men jag tycker att landets sjukvårdsledningar verkar ta höjd för att klara situationen. 

Känner du en professionell fascination över det här, till stor del, okända viruset?

– Ja, det är en skräckblandad förtjusning.