â Folk Ă€r ju sena, skrattar Sollan nĂ€r hon ser att klockan Ă€r sex minuter över ett.
DÄ hörs fotsteg i grusgÄngen och en stÀmma som sjunger klassikern "sommar, sommar, sommar". Det Àr grannen Annika som Àr pÄ vÀg.
Trots instĂ€llda firanden och regntunga skyar var parkeringen mellan koloniomrĂ„dena Emmalund och Ă dala i det nĂ€rmaste full vid lunchtid. Hemma hos Sollan och hennes dotter Jenny pĂ„ ĂppelvĂ€gen pĂ„ Emmalund Ă€r det en god stĂ€mning nĂ€r alla kommit pĂ„ plats.
â Det Ă€r jĂ€tteroligt och mysigt, sĂ€ger Jenny.
Alla Àr överens om att det inte Àr samma sak som ett vanligt Är. Men sill, potatis och snapsvisor rÀcker lÄngt för det glada sÀllskapet.
â Nu ska vi sjunga hĂ€r snart, sĂ€ger sĂ„ngfĂ„geln Annika.
SÄnghÀften behövs inte i sÀllskapet.
â Nejnej, vi kan utantill, sĂ€ger hon och stĂ€mmer in i en snapsvisa som hon menar Ă€r deras signaturmelodi sedan över 30 Ă„r.
PĂ„ KrusbĂ€rsvĂ€gen sitter ett sĂ€llskap i Janne och Brittas stuga. Ăven dĂ€r Ă€r stĂ€mningen god.
â Man fĂ„r göra det bĂ€sta av det. Men vi brukar vara runt 16 personer hĂ€r utanför. DĂ„ Ă€r det lĂ„ngbord mellan stugorna, förklarar Janne innan de skĂ„lar.
Nere vid Än har den ensamma midsommarstÄngen fÄtt sÀllskap av familjen Bergendahl. De har precis Àtit traditionsenlig lunch med sill, köttbullar och prinskorv. Nu Àr det dags för dans runt stÄngen. Den restes dagen innan, Àven fast det inte Àr nÄgon uppstyrd dans i Är.
â Kom sĂ„ kör vi, ropar mormor mot barnbarnen Isolde och Nils, som glatt tar plats i den lilla ringen.