Pappan misshandlades på sitt demensboende av aggressiv granne

Camillas pappa är dement. Men han har sina klara stunder och är fysiskt i hyfsat gott skick. Eller var.

I mitten av september råkade han, på sitt demensboende, stå i vägen för en rasande granne. Sviterna efter detta plågar fortfarande pappan som har fått värk i ryggen, axlar och knän, berättar Camilla.

– Jag var inte där när det hände, men kom precis efteråt och det var helt kaos. Mycket var sönderslaget och dessutom var min pappa nedslagen och var helt chockad.

Camilla är så arg att orden nästan stockar sig. Arg för att det hände, arg för att inget har gjorts och arg för att hennes pappa nu blivit orolig och rädd.

– Vi har pratat om att han ska erbjudas ett annat boende, men det känns inte klokt att det är han som ska flytta. De andra är ju kvar och de är lika rädda, säger hon.

Camilla tycker att demensboendet har fungerat bra hittills under det dryga året som pappan bott där och personalen har hon bara gott att säga om. De jobbar och sliter.

Men efter att hennes pappa blivit misshandlad tycker hon att det är dags att sätta ner foten.

– Hade en sådan här sak hänt på Stora torget hade det blivit en polisanmälan, säger hon.

Hon är mycket noga med att understryka att det inte handlar om att anklaga den andre mannen. Hon tror inte att han är medveten om vad som hänt. Det handlar om att kommunen och ledningen inte tar sitt ansvar.

Enligt Camilla är personen, som kom till vårdboendet i somras, klart felplacerad eftersom han aggressiv. Det måste finnas specialenheter för den typen av problematik, tycker hon.

– Fortfarande mer än en månad efter händelsen pratar de boende om det som hände vid frukosten den här dagen. Många av de små damerna väger kanske 35 kilo och sitter bältade i rullstolar, de kan inte ens höja armen för att skydda sig. Klart de är oroliga, säger hon.

Även personalen är klart påverkade av det som hände, hävdar Camilla, och säger att händelsen orsakat åtminstone två sjukskrivningar.

Hon hade redan innan den här septembermorgonen försökt få besked från vårdboendets ledning om hur situationen ska hanteras. Beskedet hon har fått är att mannen ska punktmarkeras och också lugnas med medicin.

– Men hur ska man punktmarkera en person när det är tio boende på två personal plus en kokerska?

Har det skett personalförstärkning har det i alla fall gått henne obemärkt förbi.

– När min pappa kom till boendet var de flesta som bor där rätt så skapliga. Allt eftersom tiden har gått har många blivit sämre och behöver mer hjälp. Att då få till punktmarkering av en person, det känns inte rimligt på den bemanningen.