Du har gjort kometkarriär på rekordtid, trots att du inte sökte dig till politiken. Hur långt kan man egentligen halka på ett bananskal?
– Ha ja. Ja du . . . Jag hade slutat som pastor och var föräldraledig när KD ringde och undrade om jag ville vara med på deras lista. Först sa jag nej, sedan ja. Det var främst frågan kring kvoterad föräldraledighet som jag var engagerad i, det är ju helt fel väg att gå. Sedan blev jag inkryssad i valet och blev på köpet vice borgmästare. Tur man har scenvana från pastorsjobbet.
Nämn något du är stolt över från senaste mandatperioden?
– Vi har arbetat fram ett kvalitets- och utvecklingskontor i kommunen som ska säkerställa omsorgskvaliteten, oavsett utförare.
Ni är ju sams om allting där i kommunhuset!
– Nej, men vi är pragmatiska. Jag blev överraskad av det goda klimatet i kommunen. Oppositionen gör det bästa av läget och surar inte ihop. Det är bra att vara sams. Politikens pris är att media alltid är intresserad av påstådda och ibland fabulerade konflikter, det är tragiskt.
Jag är avundsjuk på er som är troende, det verkar så praktiskt och behagligt. Tvivlar du aldrig?
– Jo då! Min grundtro finns alltid där, men under tuffa perioder när livet ”drabbar” en, ställs frågorna på sin spets. Som när jag och min fru inte kunde få egna barn. Hur tänkte han där? Samtidigt, barn kan aldrig betraktas som en rättighet.
En kristen barnmorska vägrade utföra aborter med hänvisning till en samvetsklausul. Rätt eller fel?
– Jättesvår fråga där jag inte bestämt mig än. Partiet vill inte ha den klausulen. Abortfrågan är så komplex. Fosterdiagnostik är bra, men kan som i Danmark resultera i att det nästan inte föds några barn med Downs syndrom längre. Vi måste våga fråga oss vilket samhälle de välmenande insatserna på sikt leder till. Vi får aldrig förlora den etiska kompassen.
Det blev lite tomt efter Alf Svensson.
– Jag är glad över Görans insats, men det är svårt att ta över efter en av de mest färgstarka politiker vi haft.
Föräldraförsäkringen är en hjärtefråga.
– Ja. Vi får aldrig ta ifrån föräldrar deras föräldraroll. Om samhället berövar föräldrar deras självkänsla får det ett ängsligt avtryck upp i åren, som när barnen börjar skolan. Vid särskild problematik ska samhället givetvis stötta, men huvudansvaret är föräldrarnas. Det är de som känner sina barn. Vissa barn passar utmärkt på dagis, till exempel, andra gör det inte.
Du har två barn adopterade från Sydafrika. Berätta!
– Vi gick igenom olika behandlingar, som ibland var extremt utlämnande och plågsamma procedurer. Ibland kändes det som att bjuda in en sjuksköterska att stå och titta på i sovrummet. Beslutet att adoptera växte fram. Det är ett oförglömligt minne när vi hämtade lilla Axel, 4 månader. Fyra år senare kom lillasyster Olivia. Jag är ödmjukt tacksam över att få vara så nära två små människor, på första parkett. Allt har gått jättebra. Självklart har barnen också gjort att mitt intresse för integrationsfrågor har ökat.
Vad är kärnan i en bra integration?
– Att ta tillvara människors resurser och egna drivkrafter. Folk som kommer hit vill jobba. Om vi bara bemyndigar människor, så har de till stor del egna lösningar att komma med. Det är en stor utmaning och här finns skäl till självkritik hos alla partier. Vi måste våga erkänna utmaningen vi står inför. Kan vi kombinera SFI-undervisningen med praktik i civilsamhället? Särskilt männen har svårt att komma in på arbetsmarknaden och därmed berövas de sin självkänsla. Men det är en komplex fråga och jag har ingen ”quick fix”.
Först startade kommunen ett härbärge för tiggarna, sedan lades det ner. Hur tänkte ni?
– Vi gjorde tiggarnas situation till vårt problem. Av medmänsklighet. Men hjälp av det här slaget kan inte bli permanent, hemländerna måste ta sitt ansvar. Det är en väckarklocka för oss alla att se hur medmänniskor har det, men hur gärna vi än skulle vilja kan vi, Linköpings kommun och andra goda krafter, inte lösa grundproblemet.
Kyrkans roll i ett allt mer sekulariserat samhälle?
– Kyrkan ska vara en naturlig, integrerad del av samhället, ingen introvert subkultur. Den gör mycket gott, som när vi i Mjölby pingstförsamling tillsammans med kommunen köpte in hoppborgar att flytta omkring i områden med stor barnfattigdom.
Ska skolavslutningar hållas i kyrkan, med en präst?
– Ja, det tycker jag. Det är en fin tradition. För den skull ska ingen elev behöva utsättas för ”värvning”.
Vad drömmer du om för Linköpings del?
– Att vi ännu mer lever upp till ”där idéer blir verklighet” genom ”social impact bonds”, som i England. Släpp loss entreprenörerna när det gäller stadsdelsutveckling, skolfrågor, äldreomsorg. Den här staden är sprängfylld av engagerade människor som brinner. Vi måste ta tillvara civilsamhällets kraft.
Tack för en trevlig picknick. Här får du en picknickkorg av mig.
– Tackar! Jag hade tänkt bjuda dig på jordgubbar doppade i smält choklad, men glömde t-spriten.