Det är måndag morgon hemma i lägenheten i Ekholmen. Äldsta dottern Evelina, 7 år, har sportlov. Mellandottern Erika, 5 år, är på förskolan. Och minstingen Emil, snart två år, är än så länge hemma hos pappa.
Christer är städare på Samhall. Om en månad är det meningen att han ska gå tillbaka till jobbet efter tre månaders pappaledighet. Åtminstone är det tanken. Hur det blir i praktiken är ännu oklart.
– Det finns inga förskoleplatser i närheten. Kommunen säger att det är fullt överallt. Som det är just nu finns det ingen lösning.
För ett halvår sedan ansökte Christer och hustrun Maria om en förskoleplats i närområdet. Eftersom storasyster Erika går på Ekkullen var familjens förhoppning att Emil skulle få plats på samma förskola. Men när tiden gick och familjen inte hörde något ringde Christer själv till kommunen. Det visade sig att det inte fanns några platser på Ekkullen. Inte heller i Ekholmen eller i närliggande stadsdelar. Den enda plats kommunen kunde erbjuda var på en förskola i Sturefors – en så kallad garantiplats.
– Jag förstår inte hur de tänker. Jag får inte ihop deras tidsplan.
Christer har noggrant kalkylerat över kommunens förslag. Familjen har ingen bil och varken Christer eller Maria har körkort. För att lämna Emil i Sturefors skulle Maria därför bli tvungen att ta bussen klockan 05.35 från Ekholmen. Med tur skulle Maria hinna ta bussen tillbaka till Linköping 06.20. Klockan 07.10 skulle hon hoppa av vid Tinnerbäcksbadet. Promenaden upp till sjukhuset skulle ta ytterligare tjugo minuter. Och just efter klockan 08.00 skulle Maria kunna stämpla in på godsmottagningen på US. En timme försenad.
Christer skakar på huvudet. Själv börjar han klockan 06 varje morgon, så vem som skulle ta hand om Evelina och Erika vet han inte.
– Kvinnan på kommunen frågade om vi har någon släkting som kan ta hand om tjejerna. Mina föräldrar är inte pigga nog att kunna ta hand om barnen och Marias föräldrar bor 10 mil härifrån.
Har ingen lösning dykt upp innan fredag, måste Christer ringa till sin chef för att förlänga föräldraledigheten till augusti då de hoppas att Emil kan få plats på en närliggande förskola.
– Ibland känns det som att jag ska gå under. För som det är nu vet jag inte ett skit. Men att vi ska kunna åka till en förskola i Sturefors varje dag är otänkbart, det går bara inte.