Ungefär så skulle man kunna sammanfatta den konferens om hur man hanterar och förebygger social oro i utsatta områden, som hölls i går.
Bakom konferensen stod länsstyrelsen och polisen i Östergötland och det hela var ett samarbete med polisen i Västerort i Stockholm.
För ett år sedan var det upplopp med stenkastning och bränder i Stockholmsförorten Husby. Något senare – om än i mindre omfattning – brann det också i Skäggetorp i Linköping.
Även om bostadssegregationen är ett väl känt problem i Linköping kom bråken i Skäggetorp lite som en överraskning för många Linköpingsbor. Tidigare i våras kom en liten upprepning av det som hände i somras vilket följdes av att kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) hade synpunkter på hur polisen skötte sitt arbete i – i det här fallet – Skäggetorp.
Men visade gårdagens konferens något så var det att närvaron – på vardagsnivå – av polis visserligen är nödvändig och skapar tillit och trygghet i områden. Men att samsyn och samarbete mellan alla, från politiker, organisationer och föreningar ned till den enskilde individen, är det som är avgörande.
– Gör inte problemen till förortsproblem, det handlar om ett samhällsproblem, sa forskaren vid Malmö högskola Per-Olof Hallin som forskat på social oro.
Dessvärre var det få av Linköpings toppolitiker som verkade vara på plats för att lyssna – med undantag för borgmästare Ann-Cathrine Hjerdt (M) – men från skola, polis och föreningar, stadsdelsutvecklare och geografiska utskott hade många hörsammat inbjudan.
Per-Olof Hallin visade några faktorer som var kännetecknande för social oro och upplopp som att det historiskt sett verkligen inte är något nytt. Redan de gamla grekerna...
Social oro också präglas av extrema ståndpunkter och en benägenhet att se allt i svart och vitt. Att skapa en identitet, ett vi och dem är också en faktor.
Förr fanns det tydligare klassgränser, i dag skapar ungdomar – företrädesvis unga män – sin identitet utifrån saker som fotbollslaget, firman eller kanske kriminella gäng, visade Per-Olof Hallin.
Polisen då, var finns de när man behöver dem?
Jodå, de kommer. Problemet är bara att polisen egentligen skulle varit på plats långt innan "de behövdes".
En polis bland åhörarna drog en snabb utvecklingslinje från kvarterspolis, fotpatrullering och närpolis till dagens polisarbete som mest handlar om att jaga rattfyllerister, hävdade han och sa att det i dag inte längre finns tid till något brottsförebyggande arbete
Vid årsskiftet ska landets hela polisorganisation förändras o det finns inget tvivel om att det är många inom polisen som nu vill se en återgång till det förebyggande arbete som skapar trygghet, tillit och förtroende i olika bostadsområden. Inte minst kan vara ett skydd för poliser – som när det är skarp läge – har en mycket farlig arbetsmiljö.
Goda exempel finns att ta efter i världen. I Amsterdam existerar inte social oro, berättade kommissarien vid Västerortspolisen, Johnny Lindh. Där arbetar man också på ett helt annat sätt, med så kallade neigbourhood directors (ung. ansvarig för området) och själva staden har man delat upp på mindre distrikt med max 5 000 boende. Med tjänsten följer automatiskt högre tjänstegrad och regelbunden utbildning och det krävs också tio, femtons års erfarenhet av yrket för att ha en möjlighet att söka en sådan tjänst.