I sitt kritiska uttalande skriver Justitiekanslern, JK, att polisen – genom att underlåta att förmedla kontaktuppgifterna – inte fullgör sin informationsskyldighet enligt förundersökningskungörelsen, vilket inte kan accepteras. Uttalandet är kulmen på en konflikt som pågått under en längre tid.
Brottsofferjouren är en ideell organisation som arbetar för alla brottsoffers rättighet att få det stöd som behövs. Organisationen består av lokala jourer runt om i landet, ett förbundskansli i Stockholm och en nationell stödlinje som är gratis att ringa till. I december 2017 valde lokala brottsofferjourerna i Norrköping och Linköping att lämna sitt dåvarande riksförbund, Brottsofferjouren Sverige. Eftersom varje lokal brottsofferjour är en egen förening, med eget organisationsnummer, antog de att det inte skulle hända så mycket efter utträdet och att allt skulle flyta på som tidigare. Men de hade fel.
Några månader senare meddelade Brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten, BOPS, vid polisen i region öst, att det inte längre skulle skickas några ärenden till Brottsofferjourerna i Linköping och Norrköping. I fortsättningen skulle polisen skicka ärendena enbart till jourer som är medlemmar i Brottsofferjouren Sverige. Detta trots att båda de två lokala jourerna har bedrivit brottsofferstödjande verksamhet under 30 år och hade ett avtal med var sin kommun om insatser till brottsoffer.
JK kritiserar polisens ställningstagande att inte förmedla brottsoffers kontaktuppgifter till brottsofferjourer i Linköping och Norrköping, och på så sätt gör det svårt för dessa att utföra sitt uppdrag i kommunen.
"Det är otillfredsställande att en organisation som en kommun slutit avtal med för att tillgodose behovet av insatser till brottsoffer i kommunen inte får någon hjälp från Polismyndigheten att komma i kontakt med dessa brottsoffer", skriver JK. Polisen är, enligt lag, inte skyldig att förmedla brottsoffers kontaktuppgifter till brottsofferstödjande verksamhet – även om det är önskvärt. Men om polisen gör detta måste krav på saklighet och opartiskhet vara uppfyllda. Enligt JK uppfyller polisen inte dessa två krav eftersom kontaktuppgifterna endast förmedlas till brottsofferjourer knutna till Brottsofferjouren Sverige.
Att polisen inte heller vill informera brottsoffer om de aktuella brottsofferjourerna i Linköping respektive Norrköping – varken muntligt och direkt eller genom hänvisning till kommunens webbplats – innebär att polisen inte uppfyller sin informationsskyldighet.
JK konstaterar att det är angeläget att Polismyndigheten förmedlar kontaktuppgifter till brottsoffer och utgår från att myndigheten ska ändra sina rutiner för att kunna uppfylla krav på opartiskhet.
Camilla Johansson, styrelseordförande för föreningen Brottsofferjouren i Linköping, är glad över JK:s beslut, och förväntar sig konkreta handlingar.
– Det är brottsoffer som lider. Vi, den lokala jouren, är på plats, vi sitter till och med i polisens hus i Linköping. Men många brottsoffer vet inte det och de hänvisas till Brottsofferjouren Sverige som inte har några människor här. Då kan brottsoffren aldrig få möta någon av oss, utan kan bara prata i telefon med folk som sitter i andra städer, säger Camilla Johansson.