I motionen ifrågasätts nytta av kommunens tidigare beslutade hastighetsplan när hastigheten på hälften av Linköpings vägar sänktes från 50 kilometer i timmen till 40 kilometer.
– Antalet döda i trafikolyckor är detsamma och antalet skadade är kanske till och med lite högre. Jag ser inga positiva effekter av den där hastighetssänkningen eller att trafiksituationen har blivit säkrare, säger kommunalrådet Sara Skyttedal (KD).
Hon både promenerar och kör bil i Linköping. I tjänsten, när hon åker längre bort, använder hon sig ofta av bilen. Och hon säger sig ha sett bara negativa effekter av hastighetssänkningen från 2012.
– Det är långa köer under rusningstid även på vägar där flödena skulle kunna fungera smidigare. Trafiksituationen och köbildningen är på en nivå som inte är rimlig för en stad av Linköpings storlek. Det är uppenbart att hastighetssänkningen snarare är ett symptom på den svenska trygghetsnarkomanin, säger Sara Skyttedal.
Enligt henne finns det inte heller någon miljövinst i de hastighetsbegränsningarna.
– Störst negativ miljöpåverkan har självklart köbildningen som dominerar vid flertalet knutpunkter i staden och bidrar till ökade utsläpp och sämre innerstadsmiljöer. Vi önskar se en revidering av hastighetsplanen där man på nytt bedömer vilka hastigheter kan uppnå optimal trafikplanering, säger Sara Skyttedal.
Anser du att biltrafik ska finnas i innerstan?– Det är ett problem. Bara för att politiker anser att bilen inte hör hemma på stan blir man inte av med behovet. Därför är det bättre att anpassa hastigheten på vägarna till stadens naturliga puls.