Postmästarens förslag ledde till vatten i ledning

I mitten av 1800-talet insåg de styrande i Linköping att de stillastående vattensamlingarna på stadens gårdar och gator var hälsovådliga.

Linköpings första vattenverk togs i drift våren 1876. Verket byggdes av ett privat bolag. Det var i funktion fram till 1918 och revs 1977. Med tillträde den 1 januari 1907 köpte staden bolaget.

Linköpings första vattenverk togs i drift våren 1876. Verket byggdes av ett privat bolag. Det var i funktion fram till 1918 och revs 1977. Med tillträde den 1 januari 1907 köpte staden bolaget.

Foto: Vykort i Bild Linköping

Linköping2023-11-25 13:00

Vår sta

Postmästaren B C Bergman la 1867 en motion i stadsfullmäktige om att staden borde dräneras. De styrande beslöt inte bara att staden skulle dräneras utan även att, när gatorna ändå grävdes upp, dra fram vattenledningar. 

Problemet blev finansieringen eftersom satsningarna på gasverket och Kinda kanal samt anläggningarna kring stambanan gjort, menade fullmäktige, att staden redan var högt belånad. Därför valde man att skapa ett privat bolag. Mot att bolaget lovade att gratis distribuera vatten till brandsläckning tecknade staden sig för 400 av de 2 000 aktierna. De övriga aktierna köptes av 200 linköpingsbor. 

När Vattenledningsbolaget bildades hösten 1873 beskrev Corren det som en epokgörande tilldragelse. Tidningen skrev att stadens smutsiga gator med stinkande rännstenar skulle försvinna. Linköping, fortsatte Corren, skulle bli en fin och putsad stad med tillgång till kristallklart, välsmakande vatten i alla bostäder. Dessutom skulle vattenledningarna göra varje större eldsvåda omöjlig.

undefined
Linköpings första vattenverk togs i drift våren 1876. Verket byggdes av ett privat bolag. Det var i funktion fram till 1918 och revs 1977. Med tillträde den 1 januari 1907 köpte staden bolaget.

Anläggningsarbetena påbörjades i november 1874. Själva vattenverket uppfördes på Sågholmen i Stångån. Därifrån pumpades vattnet upp till en nybyggd reservoar på Kanberget.  

Sommaren 1875 skrev Corren att arbetena fortgick i rask takt. Längs Kungsgatan var allt klart och snart skulle även arbetena längs Storgatan avslutas. Under ledning av ingenjören F Ljunggren var 150 man sysselsatta med grävningsarbetena och 100 med anläggningarna på Sågholmen. Flertalet arbetare var östgötar, men även blekingar och smålänningar deltog.

undefined
Vid Ågatans mynning låg Linköpings traditionella vattenhämtningsställe. I tidigt 1800-tal iordningställdes även ett hämtningsställe vid Nygatans mynning. Två gjutjärnspumpar minner ännu om detta.

I mars 1876 kunde distributionen av vatten påbörjas. I slutet av 1877 var 2/3 av stadens gårdar anslutna. I början av 1880-talet fanns ledningar i alla gator inom det då stadsplanelagda området. Utbyggnaden fortsatte sedan allteftersom staden växte. 

Det klagades dock på att vattnet var lerbemängt och trycket dåligt. Stadens styrande utnyttjade därför sin avtalsenliga möjlighet att lösa in Vattenledningsbolaget efter 30 år. Bolaget värderades då till 500 000 kronor. Åter kom diskussionen att handla om finansieringen och stadens belåningsgrad. Stadsfullmäktige beslöt dock att, med tillträde 1 januari 1907, lösa in bolaget.

undefined
Efter det att staden 1907 övertagit vattenverket uppfördes vattentornet på Kanberget. Dess påkostade fasad, ritad av Axel Brunskog, visar byggnadens vikt för staden. Det var i bruk från 1910 till 1958.

Staden kom att göra betydande satsningar för att förbättra vattenkvalitén. Det 1910 färdigställda vattentornet på Kanberget var en första etapp. Dessutom uppfördes ett nytt vattenverk vid Råberga. Sedan 1961 ingår Vattenverket i Tekniska Verken. 

undefined
Råberga vattenverk invigdes den 6 juni 1918 och ersatte då det gamla vattenverket på Sågholmen. Idag är det en av två verk som förser Linköping med vatten. En upprustning av verket avslutades 2016.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!