Vår sta
Postmästaren B C Bergman la 1867 en motion i stadsfullmäktige om att staden borde dräneras. De styrande beslöt inte bara att staden skulle dräneras utan även att, när gatorna ändå grävdes upp, dra fram vattenledningar.
Problemet blev finansieringen eftersom satsningarna på gasverket och Kinda kanal samt anläggningarna kring stambanan gjort, menade fullmäktige, att staden redan var högt belånad. Därför valde man att skapa ett privat bolag. Mot att bolaget lovade att gratis distribuera vatten till brandsläckning tecknade staden sig för 400 av de 2 000 aktierna. De övriga aktierna köptes av 200 linköpingsbor.
När Vattenledningsbolaget bildades hösten 1873 beskrev Corren det som en epokgörande tilldragelse. Tidningen skrev att stadens smutsiga gator med stinkande rännstenar skulle försvinna. Linköping, fortsatte Corren, skulle bli en fin och putsad stad med tillgång till kristallklart, välsmakande vatten i alla bostäder. Dessutom skulle vattenledningarna göra varje större eldsvåda omöjlig.
Anläggningsarbetena påbörjades i november 1874. Själva vattenverket uppfördes på Sågholmen i Stångån. Därifrån pumpades vattnet upp till en nybyggd reservoar på Kanberget.
Sommaren 1875 skrev Corren att arbetena fortgick i rask takt. Längs Kungsgatan var allt klart och snart skulle även arbetena längs Storgatan avslutas. Under ledning av ingenjören F Ljunggren var 150 man sysselsatta med grävningsarbetena och 100 med anläggningarna på Sågholmen. Flertalet arbetare var östgötar, men även blekingar och smålänningar deltog.
I mars 1876 kunde distributionen av vatten påbörjas. I slutet av 1877 var 2/3 av stadens gårdar anslutna. I början av 1880-talet fanns ledningar i alla gator inom det då stadsplanelagda området. Utbyggnaden fortsatte sedan allteftersom staden växte.
Det klagades dock på att vattnet var lerbemängt och trycket dåligt. Stadens styrande utnyttjade därför sin avtalsenliga möjlighet att lösa in Vattenledningsbolaget efter 30 år. Bolaget värderades då till 500 000 kronor. Åter kom diskussionen att handla om finansieringen och stadens belåningsgrad. Stadsfullmäktige beslöt dock att, med tillträde 1 januari 1907, lösa in bolaget.
Staden kom att göra betydande satsningar för att förbättra vattenkvalitén. Det 1910 färdigställda vattentornet på Kanberget var en första etapp. Dessutom uppfördes ett nytt vattenverk vid Råberga. Sedan 1961 ingår Vattenverket i Tekniska Verken.