– Ambitionen är att alla som har behov av den här hjälpen ska få den, säger kommunalrådet Daniel Andersson (L). Projektet upphör, men metoderna ska spridas.
Här finns framgångsexempel. Som i den här familjen: våren 2015 var föräldrarna utan jobb. Pappa har ADHD, mamma var överviktig med diabetes. De tre barnens skolgång fungerade inte. Nu hotade vräkning.
Våren 2017: mamma har fast jobb. Pappa har haft vikariat och väntar på nytt. Mamma är inte längre överviktig och har blivit frisk. Alla barnen har fått neuropsykiatriska diagnoser och går numera i skolan som ger mycket stöd. Alla kan läsa. Alla kan dessutom simma. Det äldsta barnet har haft sitt första sommarjobb. Boendet är stabilt.
– En annan familj skriver att familjelotsen har räddat deras liv, säger kommunalrådet Mikael Sanfridsson (S). De har tagit sig från arbetslöshet och kaos. Mamma har tagit körkort, utbildat sig till undersköterska och har fått jobb. "Vi har blivit en familj igen", skriver de.
Projektet Familjelotsen startade 2015 och innebar att socialarbetarna ändrade sitt arbetssätt. Deras uppdrag är att jobba på familjens uppdrag och se till att stötta familjer som har behov av samhällets stöd, med många olika kontakter med skola, vård, omsorg och socialkontor. Samordning och flexibilitet ska hjälpa familjer med barn eller föräldrar som har en neuropsykitariskt diagnos.
– Det kan vara ADHD eller liknande, de har haft orosanmälningar för barnen, kanske missbruk, ansträngd ekonomi, arbetslöshet, säger Daniel Andersson. Vi ser oerhört goda resultat där familjelotsen har stöttat familjerna i deras vardag. Inte minst har barnen gynnats, eftersom samarbete med skolan har stärkt.
I de 18 familjerna har föräldrarnas sysselsättning förändrats under det första året. Tio arbetslösa har blivit en. 2015 var fem i arbete, året efter var det elva. En studerande har blivit tre.
18 miljoner satsades på projektet. Nu begär omsorgsnämnden 875 000 kronor av kommunstyrelsen för att förlänga projektet till årsskiftet. De tre familjeombuden kan fortsätta sitt arbete året ut för att hjälpa familjerna vidare. Samtidigt görs en utvärdering av projektet, både i Linköping och av forskare i ett systerprojekt i Norge, för att se till att fler ska få nytta av erfarenheterna.