– Det här är stort. Det har varit ett sånt roligt projekt att jobba i, eftersom alla experiment har pekat i samma riktning, säger Katarina Kågedal, docent i experimentell patologi.
Tillsammans med bland andra Ann-Christin Brorsson, docent i molekylär biologi, publicerar hon nu en artikel i tidskriften "Neurobiology and disease", där man visar samspelet mellan lysozym och proteinet beta-amyloid.
Forskarvärlden är oenig om mycket när det gäller Alzheimers sjukdom, men enligt Katarina Kågedal är de flesta ändå överens om att en viktig roll spelas av skadliga ansamlingar av beta-amyloid som bildar plack.
När forskarna i Linköping undersökte vävnadsprover från avlidna alzheimer-patienter fann man att lysozymnivån i ryggmärgsvätskan var högre än hos friska personer. Man upptäckte också att lysozym samlats vid plack som uppstått i hjärnan. Försök med bananflugor som smittades med beta-amyloid och sedan fick en gen som uttryckte lysozym, visade att man var något på spåren. Flugorna blev piggare och levde längre. Forskarna såg också att ämnet hindrar bildandet av skadlig beta-amyloid.
– Försöken visar tydligt att ett överuttryck av lysozym bromsar sjukdomsutvecklingen, säger Ann-Christin Brorsson.
I första hand kan analys av lysozym-nivåerna i ryggmärgen användas för att ställa diagnos och visa hur långt sjukdomen är framskriden. Andra behandlingar kan stå på tur efter det.
– Åldrande är den största riskfaktorn när det gäller alzheimer, och befolkningen blir ju allt äldre så det är viktigt att vi försöker hitta lösningen på det här, säger Katarina Kågedal.