Sorg och rädsla i området efter mordet

Avspärrningsbanden smattrar i vinden och den gråblöta asfalten har sakta börjat torka. 30 meter bort, på den avspärrade parkeringsplatsen, arbetar polisen metodiskt.

Från en intilliggande trottoar hörs en ringklocka från en cykel. En pappa med två barn kryssar förbi åskådare och fotografer som följer kriminalteknikernas arbete noggrant. Även barnens blickar dras mot poliserna, men pappa uppmanar dem att cykla vidare.

En bit bort från avspärrningarna står Therése Winell och pratar med Merima Gadzo. De bor båda nära den misstänkta mordplatsen.

– Jag hörde smällarna i natt. Jag var osäker på om det var bangers som lät, eller om det faktiskt var skott, säger Therése, och fortsätter:

– Det är hemskt men jag vågade inte gå ut och se om någon var skadad. Jag var livrädd. Om jag hade gått ut och skytten var kvar, hade han då skjutit mig för att jag sett något?

Merima nickar instämmande. Hon berättar att hon till vardags har ett starkt civilkurage men att modet inte räckte till i natt.

– Jag vågade inte göra någonting. När jag hörde smällarna tänkte jag bara: släcktes någons liv precis?

En annan man, som vill vara anonym, berättar att han och hans flickvän bor precis intill parkeringen där den mördade mannen hittades.

– Vi sover med öppet fönster och vaknade av åtta skott. Jag tänkte först att det var någon som skulle skrämmas, inte att det var någon som blev mördad, säger han.

Han berättar också att hans bil stod parkerad vid den plats där mannen sköts. Bilen träffades av flera skott och kriminaltekniker undersökte bilen noga under onsdagen.

Ett par timmar passerar. Kriminalteknikerna plöjer över parkeringen, fram och tillbaka. När klockan börjar närma sig tolv får poliserna som vaktar avspärrningen order att ta bort de yttersta polisbanden så att linjebussar och personbilar kan passera. 

En kvinna, som bor i området och vill vara anonym, har en bukett vita rosor i handen och frågar en trygghetsvärd om det går bra att lämna dessa intill avspärrningarna. Hon berättar att hon bor i området och känner till den mördade mannen.

– Vi brukar hälsa på morgonen. Jag har bara gott att säga om honom.

Det var hennes syster som väckte henne i natt, efter att skottlossningen ägt rum.

– Men det var först på morgonen jag förstod att det var han som dött. Det känns mycket sorgligt.