För mysigare arbetsplats är svår att hitta (om än låg i tak). Vi har kommit in i ett 1700-talshus på Hunnebergsgatan i Linköping, granne med domkyrka och stadsbibliotek. Radions program 2 spelar stilla musik, det är tidigt på dagen och ännu lite kylslaget inne i det gamla huset.
Här är ramateljén, som Lennart mest av en slump tog över för två år sedan. När han lämnade in en tavla för inramning undrade dåvarande ägare om Lennart kunde tänka sig att driva verksamheten vidare.
Lennart, som tituleras byggkonsult och biodlare och är kunnig på möbelsnickeri och träsvarvning, var också allmänt intresserad av bilder, färg och form och beredd att lära sig ännu ett yrke. En tid gick han bredvid förre ägaren och fick lära sig inramningens konsthantverk.
Dessutom lagar han och renoverar trasiga ramar, och lägger på bladguld och patinerar så likt det gamla originalet som möjligt. Och säljer nya ramar förstås.
- Fast någon bra försäljare är jag nog inte! Jag tycker ofta att den enklaste ramen är bäst.
Han lotsar oss rätt bland alla ramar. Fast det där med rätt och för all del fel vill Lennart egentligen inte uttala sig om. Den personliga smaken kommer alltid först, säger han. Och ramen ska helst vara underordnad själva konstverket, men gärna göra det ännu bättre.
Det finns ändå några saker som Lennart tycker är värt att tänk på:
Använd gärna tidsenliga ramar. Förgyllda, profilerade ramar passar för det mesta bäst till äldre oljemålningar, mindre bra till akvareller. Till dem och till litografier passar i stället tunna ramar bra.
Om papperet är lite åt det gula hållet kan en smal guldram också vara fin. Eller en vacker ram av trä.
Till svart-vita bilder vill många gärna ha svarta ramar. Testa gråa, vita eller gråsilvriga nästa gång, svart kan bli väl hårt mot fotografierna. Lennart Bäck visar oss svart-vita bilder med vita ramar och det är jättefint ihop.
Enkla ramar till bilder, affischer och reproduktioner. Planscher väljer många att limma upp på tunn kartong.
Dags att välja passepartout. Det vanligaste är vit eller antikvit passepartout. Bottenstycket brukar oftast vara 1-2 centimeter bredare än de andra tre sidorna runt konstverket, alltså mer passepartout under. Andra vill ha lika mycket passepartout runt om.