Erikslund skapades 1896 genom att Åmanska trädgården mellan Trädgårdsföreningen och Djurgårdsgatan styckades i åtta tomter. Tre av köparna hette Eriksson, vilket sannolikt förklarar områdets namn.
Vår stad
Köparna till tre av de åtta tomterna hette Eriksson. Byggmästaren J.E. Erikson och maskinmontören Erik Eriksson Rasch köpte varsin tomt medan trävaruhandlaren Carl Eriksson köpte en tomt tillsammans med byggmästaren Anders Gustaf Johansson. Området fick omedelbart namnet Erikslund.
Det var Rasch som lät uppföra Erikslunds största byggnad. Huset hade 25 lägenheter, 22 ettor och tre tvåor. Rasch flyttade med sin hustru Sofia in i en av lägenheterna. Bland hyresgästerna fanns målare, fabriksarbetare, rörmokare samt en vagnmakare, en bagare och en kusk. Till fastigheten hörde ett gårdshus med bodar och torrdass samt ett lusthus.
Den västmanländske Rasch hade flyttat till Linköping hösten 1893. Han var först maskinarbetare för att 1897 utses till föreståndare för Linköpings gjuteri, sedermera kallat ELGE-verken. Rasch planerade att köpa gjuteriet och utöka verksamheten med en skeppsdocka. Efter att gjort en studieresa till Bremen presenterade han 1899 sina planer. Östgöten trodde på Raschs idé då Linköping ”med dess rätt avsevärda handelsflotta” saknade en skeppsdocka.
I gårdsbyggnaden på Djurgårdsgatan 27 fanns både torrdass och bodar. Ursprungligen fanns även ett lusthus på gården.
Lokalpressen hade flera positiva notiser om Rasch bland annat om att han stödde Frälsningsarmén och nykterhetsrörelsen samt att han var en omtyckt chef. Tonläget ändrades hösten 1901. Rasch avvek i augusti från Linköping och lämnade efter sig trassliga affärer. Östgöten skrev att Rasch hade ett ”spekulativt huvud” och hade för egen räkning sålt en del av gjuteriets produkter. Han försattes i konkurs med skulder som var 14 gånger större än tillgångarna. Hans hustru tog ut bodelning och flyttade till sitt barndoms Norrköping.
Vårvintern 1903 kom det fram att Rasch bodde i nordvästligaste Ryssland och kallade sig för ingenjör. Avslöjandet skedde efter att en finsk tidning uppmärksammat att Raschs jaktlag lyckats fälla 19 björnar.
Djurgårdsgatan 25 uppfördes 1896 av byggmästaren J E Eriksson. Bland hans hyresgäster märktes handlaren Carl Krouthén, broder till konstnären.
Bättre gick det för J E Eriksson som uppförde Rasch grannhus. Han var son till smeden på Schedevi gods i Kinda och flyttade 1882 till Linköping. Han började som byggnadsbetare, blev förman och startade småningom en egen byggnadsfirma. Med sin hustru Hulda flyttade Eriksson 1913 till sitt eget ägandes hus på Platensgatan 18 i hörnet med Berzeliigatan. Hans tre söner blev alla akademiker.
De sydligaste husen i Erikslund revs i slutet av 1970-talet och ersattes med den stora fastigheten i hörnet med Lasarettsbacken. Den ritades 1978 av HSB-arkitekten Ragnhild Wintzell-Walter, Stockholm.
Tack Bo Peter Persson, Stadsarkivet