Den slutsatsen skulle man kunna dra av den livsstilsundersökning för unga som Linköpings kommun deltog i förra året.
Under veckan som gått har forskaren bakom rapporten, Ulf Blomdahl, presenterat resultaten med viss analys av svaren, för olika yrkeskategorier inom Linköpings kommun.
Resultaten är - åtminstone när det gäller fritidsvanor - överraskande.
Kort kan man säga att resultatet visar att yngre barn (mellanstadiet) i högre grad är aktiva inom någon idrottsförening än äldre ungdomar. På gymnasienivå är resultaten skrämmande dåliga. Så många som 60 till 70 procent av gymnasieungdomarna deltar inte i någon idrottsaktivtet alls. Med allt vad det innebär för folkhälsan i framåt i tiden.
Orsaken då? Är det klubbarnas elitsatsningar, politisk inriktning i kommunen, föräldrarnas ekonomi eller att det är så mycket läxor på gymnasiet?
Inte alls. Föräldrars ekonomi kan ha viss betydelse, men är långt ifrån hela sanningen. Något stöd för att klubbarna själva står för utslagningen eller att eleverna läser för mycket läxor eller att politisk inriktning spelar roll finns däremot inte.
Så vad är det då?
Kan det vara en revolution i det tysta som vi inte riktigt ser?
I dag är minsta dagisbarn upptagna i allt mer reglerade och strukturerade aktiviteter på sin "fritid." Allt efter föräldrarnas övertygelse att sådant man lär sig som liten hänger kvar när man blir stort. Man vill ge sitt barn en bra start inför vuxenlivet.
Funkade kanske förr. Men tydligen inte längre.
Kidsen har gjort revolt och föräldrarna har torskat på det som forskarna kallar knapphetshypotesen. Nu vill ungdomarna ha sådant de hade ont om som barn. Som egen tid och att själv få bestämma vad man ska göra. Nu vill de ha kul.
Här har både föräldrar och politiker en liten hemläxa att göra. Nämligen hur man ska man ändå få tonåringarna att bli mer fysiskt aktiva? Särskilt med tanke på nya rön som menar att brist på motion är lika farligt som att röka.
Ulf Blomdahl har inga färdiga svar men han citerar- med förtjusning - filosofen Aristoteles som lär ha sagt något i stil med; "Låt ungarna vara i fred tills de är åtta år."
En för tidigt inrutad tillvaro - skulle kunna, drastiskt uttryckt - leda till en för tidig död.
En annan, för forskarna intressant iakttagelse, är också att det är pojkarna som lämnar idrotten högre upp i åldrarna. Här ser Ulf Blomdahl en möjlig förklaring, som också bygger på hans egna erfarenheter som idrottstränare.
- Kan det vara så att vi ser en ny typ av pojkar/män som inte manifesterar kön genom idrottsprestationer? Jag tror att det är det som håller på att hända.
Undersökningen visar också att när pojkar och flickor får önska vad skattepengar ska användas till önskar de - konstigt nog kan tyckas - att pengarna ska satsas på idrott. Men där pojkar allra helst vill se satsning på fobollshallar och bollplaner utomhus, kommer flickors önskan om ridanläggning en bit ner på tjejlistan. Däremot önskar både killar och tjejer tillgång till simhall och tillgång till motions- och friluftsområde.
Så handen på hjärtat politiker i alla läger. Vilken grupp har det satsats mest på i Linköping de senaste åren? Och vilka anläggningar är det som finns kvar på "att-göra-listan"?
Jo, simhall och ridanläggning.