Fotograf Pia och jag har varit här förut, för drygt fem år sedan. Göran Karlsson hade då börjat renovera den 500 kvadratmeter stora villan, en landsfiskalsbostad som uppfördes runt sekelskiftet 1900 och sedan fört en skiftande tillvaro som sanatorium, alkoholisthem och behandlingshem för unga tjejer med missbruksproblem.
Nu har vi hört att renoveringen är klar och vi är väldigt nyfikna på resultatet.
Redan i trädgården anar vi förändringen. En imponerande stenmur möter oss, flankerad av stenlejon. Runtom skymtar vackra stenskulpturer, ett resultat av Göran Karlssons stora intresse för Vietnam ska det visa sig.
Men vi backar bandet till 2006 när Göran Karlsson för första gången fick upp ögonen för Stratomta som då var till salu. Det pampiga, men nedgångna husets stora potential fick det att klia i fingrarna på Göran Karlsson, som är rörmokare och elektriker och en händig man.
Prislappen låg på 3,2 miljoner kronor och det verkade billigt – tomten var stor och rymmer flera hus förutom den stora huvudbyggnaden. Problemet var att Göran inte hade en enda krona.
– Men banken peppade mig och lovade att lösa finansieringen. Jag frågade vad det skulle kosta mig. 10 000 i månaden blev svaret.
Göran Karlsson lämnade banken och tänkte slå affären ur hågen. Var skulle han få 10 000 i månaden ifrån? Då ringde telefonen, en bekant som driver byggfirma. Han hade hört att Göran var spekulant på ett stort hus och frågade om han i så fall kunde låta sina säsongsarbetare bo där ett tag.
– Jag frågade vad han var beredd att betala. ”10 000 i månaden”, svarade han. Det var som att det var meningen att jag skulle ha det här huset. Så jag slog till, i allra sista sekunden, för Stratomta höll just på att gå till en annan köpare, berättar Göran.
Renoveringen blev omfattande och först nu i vinter blev det klart för inflyttning.
– Det har tagit tid. Jag har inte haft någon budget till det här och jag har inte köpt en pryl från byggvaruhus eller möbelaffärer. Men jag tror att det är bra att inte ha pengar, att inte direkt kunna köpa allt det man vill ha utan hitta andra lösningar och låta allt ta tid.
Göran Karlsson styckade av ett par villatomter för att få in pengar och ett gårdshus såldes tilI snickarkompisen Mikael Axman. I ett hörn av tomten byggde Göran ett par timmerhus för uthyrning. 160 av de 500 kvadratmetrarna blev till en lägenhet, också för att få in hyrespengar.
Göran Karlsson har handlat på auktioner, från konkursbon och rivningshus.
– Fönsterbrädet där, det kommer från en soptipp. Och kan du gissa var jag fick tag på handledaren till trappan?
Göran pekar på den magnifika trappan där en maffigt bred, vackert rundad ledare vilar på de kurviga stolparna.
– Jag körde på motorvägen och när jag såg mitträcket insåg jag plötsligt att det hade precis den profil jag var ute efter. Så jag köpte ett räcke av Vägverket!
När vi nu går husesyn på Stratomta finns det inget som andas lågbudget, tvärtom. Matsalen skulle inte skämmas för sig på en större kungamiddag och i det vackra köket finns eldstad och en imponerande gasspis med stekhäll – Göran köpte fem kompletta kök från ett konkursbo varav ett blev hans eget. Golven är täckta av vacker parkett utom längs väggarna där det är sten med golvvärme.
Men allt det där bleknar när vi kommer in i badrummet. Över det stora runda bubbelbadkaret öppnar sig taket i en flera meter hög kupol, med en ljuskrona som sinnrikt nog även innehåller en dusch. I ena änden av rummet finns en av husets eldstäder. En bit bort står en cylinderformad stenskapelse.
– Det är en asiatisk badtunna. När jag är i Vietnam besöker jag alltid massageställen där man kan bada i sådana här, med torkade rosenblad som flyter på det heta vattnet. Det är hur skönt som helst.
Göran Karlssons intresse för Vietnam startade en dag för många år sedan när Fong Vu klev in i butiken som Göran Karlsson då drev i Vasastaden i Linköping. Han ville ha hjälp att renovera de lokaler som skulle bli restaurangen Sol & Ris.
– Jag hade alldeles för mycket jobb då och hade egentligen ingen som helst möjlighet att åta mig det där. Men så hörde jag mig själv säga ja!
Göran Karlsson jobbade med restaurangbygget varje kväll och mot slutet av arbetspassen satt han och Fong på golvet i byggdammet och åt vietnamesisk mat. En djup vänskap grundades och när restaurangen var klar ville Fong visa honom Vietnam. Sedan dess har det blivit många resor; varje vår och höst är Göran i Vietnam ett par veckor.
– Jag märkte hur enkelt det var att komma in i det vietnamesiska samhället. Jag tog promenader och blev inbjuden i hemmen. Svenskar är väldigt populära i Vietnam, det är något som lever kvar ända sedan Olof Palmes dagar.
– Vietnameserna har ett fantastiskt sätt att se på sina medmänniskor. De bryr sig inte om hur kroppen ser ut, de ser vem som bor i kroppen och de talar till själen, säger Göran.
Under sina resor till Vietnam möter Göran Karlsson mycket fattigdom och han har tagit som en livsuppgift att försöka hjälpa till där det går. Han berättar om den fattige änklingen som fick en cykeltaxi och tre års skolgång för dottern, om porslinsögon och gomspaltsoperationer, om den blinde mannen som fick hjälp när han bröt armen på flera ställen, om den 36-åriga kvinnan som hasat sig fram på backen sedan hon miste benen som barn och nu fått en rullstol av Göran.
– Det finns ett stort behov av rullstolar och det finns många utrangerade i Sverige. Jag har försökt få flygbolagen att gratis transportera ett antal rullstolar dit, men de säger nej. Så nu checkar jag in som rullstolsburen och tar med mig en rullstol varje gång jag åker ...
Göran beskriver en enorm tillfredsställelse över att kunna hjälpa till och göra skillnad i andra människors liv. Han har en stark gudstro och tror att Gud haft ett finger med i spelet när han fått tillfälle att hjälpa människor i nöd.
– Jag tror att Gud använder oss vanliga människor. Ibland har jag känt mig styrd till en viss plats och jag har kommit i precis rätt stund; det har helt enkelt inte funnits några andra alternativ att ta till.
Risken att bli lurad och ge pengar till fel person är inget som oroar Göran.
– Skulle någon välja att använda pengarna på ett annat sätt än vad jag har tänkt är det deras val, det bryr jag mig inte om. Om jag väljer att inte försöka hjälpa kan jag vara helt säker på att mina pengar inte gör någon nytta.
I Vietnam passar Göran Karlsson på att förverkliga en gammal dröm. Da Nang är Vietnams centrum för stenhuggeri och här tränar Göran på att hugga i sten. Av sina läromästare köper han stenkonst – och där har vi förklaringen till alla stora stenskulpturer som pryder Stratomta både inomhus och i trädgården.
I Vietnam köpte han också stuckatur – 500 meter! – varav 300 meter nu sitter i Görans tak, en aning nedsänkt för att kunna ha lysdioder ovanpå.
– Min tanke har varit att återskapa Stratomta som det såg ut när det var landsfiskalsbostad. Jag har rivit ut massor med gipsskivor och masonit och använt tidstypiska material. Men det är klart, så här mycket stuckatur hade nog inte landsfiskalen.
Göran Karlsson tycker mycket om sitt jobb som rörmokare och elektriker, och han har inget emot att jobba även kvällstid alla dagar i veckan, samtidigt som han haft ett stort renoveringsprojekt vid sidan om.
– Det fanns en murare här i trakten som kallades Natt och dag för att han alltid jobbade. Han cyklade runt till jobben och sov ibland i dikena när han inte hann cykla hem. Jag är nog lite av en arvtagare till honom.
Göran har en tv på Stratomta, en stor apparat monterad inne i en tjock träram för att smälta in, men han vet inte hur man slår på den. Att aldrig titta på tv är hans recept för att hinna med mycket i livet.
– Att titta för mycket på tv och ta del av ett ständigt flöde tror jag dessutom minskar människans naturliga kreativitet. Kommer det för mycket skit in i huvudet kommer det skit ut.
Den magnifika bostaden på Stratomta, 340 kvadratmeter stor, kan nästan ge Göran lite dåligt samvete.
– Ibland tänker jag att det är skamligt att bo så här när man läser om bostadsbrist. Men samtidigt är det nog inte många som jobbat så mycket för sin bostad som jag.