Niklas Wänström är vd för Ocean robotics international i Linköping.
– Vi skulle kunna säga ja till 150 procent fler uppdrag om vi bara hade mer personal och mer utrymme, säger vd Niklas Wänström.
Idag finns Ocean Robotics i en lokal i Hackefors. Här utvecklar och tillverkar de sina robotar som de senaste åren slagit igenom stort.
Linköpingsföretaget säljer till både skattletare och lyxkryssningsfartyg, vi återkommer till det, men störst är man inom fiskodling. Där tog Ocean Robotics hem ett 50-miljonersavtal i början på året.
– Traditionellt har vi varit störst i oljeindustrin, men de senaste 5-6 åren har det svängt över till dels installation av förnybar energi till havs, som vind- och vågkraftverk, dels laxodlingar där vi är klart världsledande, säger Niklas.
Vad gör era robotar på en laxodling?
– De tvättar näten. Förr var det ett tungt och långsamt arbete, idag gör vår robot det mycket snabbare och enklare. Norge är störst på fiskodling, men det är också stort i Chile, Kanada, Island, Australien och några asiatiska länder.
Ocean Robotics och dess grundare, Gunnar Wänström, har sina rötter i Saabs undervattensverksamhet på 1970-talet.
– När Saab renodlade sin verksamhet i slutet av 70-talet gjorde bolaget sig av med det som inte tillhörde kärnverksamheten. Då var det några stycken ur undervattensprojektet, bland andra min svärfar Gunnar, som tog över det i ett nytt bolag och började bygga undervattensfarkoster, berättar Niklas Wänström.
Gick det bra från start för det nya bolaget?
– Ja, det gjorde det, inte minst på grund av att ubåtskränkningarna i svenska vatten började strax därefter. Det blev en guldgruva.
För 20 år sedan var det meningen att Gunnar Wänström skulle gå i pension, men i stället grundade han Ocean Robotics.
Så här såg undervattensrobotar ut på 80-talet. Den här gjordes till försvaret då.
Ocean Robotics är trångbodda i sin lokal i Hackefors och letar större. På bilden ses flera robotskal intill verkstadsborden.
Vad skiljer er från andra tillverkare av undervattensrobotar?
– Vi bygger nästan bara kundspecifika robotar. Vi har ”hyllrobotar” också om man vill ha det, men de flesta är anpassade utifrån kundens önskemål.
Jag har förstått att många stora båtar ofta har robotar som tillbehör, betyder det att ni har ryska oligarker på kundlistan?
– Nej, som tur är inte. Men däremot andra nationaliteter. Jag var nyligen nere i Holland och höll utbildning för besättningen på en av de största nya lyxjakterna.
Vad kan en robot från er tillföra på en lyxjakt?
– Framför allt gör den det enkelt att komma ner under ytan om man vill se sig omkring runt båten. De flesta sådana båtar har miniubåtar där man sitter i en stor glasbubbla men det är en stor apparat att åka ut i dem. Då är en robot ett bra komplement. Ofta används den ihop med miniubåten, att roboten då filmar sällskapet i ubåten. Som en extra krydda till ubåtsturen.
Linköping har blivit Sveriges centrum för undervattensrobotar med Saab som en av världens största tillverkare.
Johan Norlund löder fast komponenter på kretskorten.
Johan Norlund löder fast komponenter på kretskorten.
Niklas Wänström visar upp en robot som är under produktion.
– Den ska gå till ett kryssningsfartyg i Norge som ska användas i Antarktis. De som har mycket pengar åker inte på kryssningar i Karibien, de åker hellre till Antarktis och tittar på pingviner. Den billigaste hytten i det här fartyget kostar ungefär 30 000 dollar (ca 300 000 kr) för två veckor. Och deras kryssningar är fullbokade flera år framåt.
Vad har ni mer på er kundlista?
– Skattletare. De behöver ofta maskiner som kan gå djupt och vi har gjort maskiner som kan gå ner till 6 000 meters djup.
Har er teknik varit med och hittat något spännande?
– Det är sällan så spännande som det låter. Deras dröm är såklart att hitta ett sjörövarskepp med gulddubloner, men det som betalar deras räkningar är oftast lastfartyg från 1900-talet med stora laster av koppar eller annan lönsam metall, berättar Niklas.
Du säger att ni vill växa kraftigt, ser du några hinder för det?
– Att hitta rätt personal är kanske inget hinder, snarare utmaning. Något som kan vara ett hinder är världsläget rådande råvaror och komponenter. Det blir bara värre för varje dag. Vi har fått göra om en hel del elektronik bara för att vissa integrerade komponenter inte går att finna. En del är också dyrare. En komponent som brukar kosta 17,50 kr betalade vi 1 200 kr för förra veckan. Och så kommer det se ut i många år framöver, tror jag. Vi i Sverige får nu lida för att industrin inte satsat på elektroniktillverkning de senaste 30-40 åren utan i stället lagt ut det mesta till Asien. Så nu sitter vi här med en jättestor brist.
Carl Wetterhall servar en robotmotor när vi är på besök.
Niklas Wänström i styrstolen vid testbassängen.