På alla hjärtans dags morgon 2009 får Mats Karlsson sitt livs överraskning. På förstasidan i Corren ser han sin sambo Lisa Johansson iklädd brudklänning. På ett uppslag längre in i tidningen läser en förvirrad Mats: "Älskling, vill du gifta dig med mig?".
– Jag förstod först inte. Vad fan har hon gjort? Sen sa jag JA. Ja, ja, ja!
Mats tar emot Olle – familjens 2,5 årige charmknutte – som kommer ålandes i soffan. På bordet ligger den tio år gamla tidningen uppslagen.
– Mamma, jag känner knappt igen dig, säger storasyster Elin och studerar bilden på sin mamma.
Lisa hade egentligen inte tänkt att hennes frieri skulle bli så spektakulärt som det blev. På en bomässa 2008 tillverkade Corren personliga löpsedlar till besökarna. Lisa ville göra en löpsedel där hon friade till Mats. Marknadsavdelningen frågade om inte Lisa kunde tänka sig att fria i den riktiga tidningen. Efter lite övertalning började Lisa och några medarbetare på redaktionen planera frieriet. Det var ett stort hemlighetsmakeri kring det hela, allt för att Mats inte skulle ana något. Lisa fotades i en studio och intervjuades i smyg.
– Jag var så nervös och stissig morgonen då det publicerades, minns Lisa.
Reaktionerna från släkt och vänner var många. Alla tyckte att Lisa var modig, häftig – och lite galen.
– Det var lite coolt, det hade ju aldrig hänt tidigare i en svensk tidning, säger Lisa.
Mats fick uppfordrande sms från vännerna.
– Säg ja för bövelen, skrev de. Det var en annan tid, alla fick reda på frieriet genom papperstidningen. I dag hade det nog blivit viralt på sociala medier, säger Mats, som själv hade gått och grunnat på hur han själv kunde fria till Lisa på ett annorlunda sätt.
– Men den här "lilla grejen" gick ju inte att slå. Hon hann före och hon gjorde det med bravur.
De gifte sig på pingstafton 2010 i Landeryds kyrka inför ett femtiotal gäster. Vigseln följdes av en brakfest.
– Vissa pratar fortfarande om den festen, säger Mats.
Varken Lisa eller Mats ville behålla sina efternamn, Johansson respektive Karlsson, och bytte till det mer ovanliga Axbom – ett efternamn som finns i Mats släkt.
Då, för tio år sedan, siade Lisa om sin och Mats framtid. De skulle skaffa ett syskon till Elin, bo i ett radhus inte allt för långt från stan och göra fler resor till USA. Och visst verkar livet ha utformat sig precis som den då blivande bruden ville. Det tog lite längre tid än vad de trodde, men tillslut på midsommardagen kom han – busiga lillebrodern Olle Axbom, med det passande mellannamnet Valentin.
– Elins graviditet var en barnlek, Olles ett helvete. Jag gick över tiden, och tur var kanske det. Annars hade båda barnen fyllt år på samma dag, säger Lisa.
Storasyster Elin var nöjd med att få ha sin födelsedag i fred även i fortsättningen, men välkomnande lillebror med öppna armar.
– Jag firade midsommar hos farmor och grät av glädje när jag hörde att han var född, säger hon.
Mats försöker beskriva familjens vardag.
– Det är kaos, galenskap och väldigt många skratt. Jag förstår inte vad vi gjorde med all tid innan vi hade barn, säger Mats.
För ett halvår sedan flyttade familjen från sin lägenhet till ett radhus inte allt för långt från stan i Blästad. Och USA har paret fortsatt att besöka. Sist stannade familjen där i en hel månad.
– Det blev full pott på alla tre områden, konstaterar Lisa.
I år har Lisa och Mats varit ett par i 17 år, varav nio år som gifta. Deras kärlek till varandra är fortfarande lika självklar, men dess färg har skiftat. Tiden och barnen har gjort den djupare, mognare.
Hur får man kärleken att stå pall vardagens kaos?
– Man är snäll och lyhörd, säger Mats.
Det låter enkelt när du säger det så.
– Nej, det är allt annat än enkelt. Men det är viktigt. Konflikter uppstår ju oftast mest i onödan, när den andra inte hört eller lyssnat på vad man faktiskt sagt, säger Mats.
Lisa flikar in:
– Vi är båda väldigt kortsinta, och vill snabbt sluta fred om vi bråkar. Det underlättar.
Men visst blir det lite vardagsgnabb.
– Jag vet iallafall vem som lagar mest mat, säger Mats, tittar menande på sin fru och lägger snabbt till:
– Men det gör jag så gärna.
– Gör du? Det har jag aldrig hört dig säga, kontrar Lisa skeptiskt med höjda ögonbryn.
Så om ytterligare tio år, var befinner sig familjen då?
– Jag tror att vi bor kvar här. Jag har kanske börjat spela saxofon i storband igen, som jag gjorde när jag var yngre. Just nu spelar jag i Linköping Symphonic Band. Om tio år har jag också lärt mig sy mina egna klänningar. Elin har kanske flyttat hemifrån, och är skådespelerska i USA, funderar Lisa.
Elin slår generat ifrån sig mammas tankar om hennes framtida yrke, men Mats är snabb med att berömma dottern.
– Jag själv tycker att det är obehagligt att stå framför massa folk, men Elin gör det med sådan självklarhet. Det har hon fått från sin mamma, säger Mats.
Olle verkar inte heller särskilt blyg. Han spexar, charmar fotografen och leker klassikern tittut under trappan, medan Elin med van hand skyddar hans huvud mot trappans hårda kanter. Men plötsligt tycks han tröttna på medias närvaro. Sultandes på ett gäng salta pinnar utbrister han:
– Häjdå, häjdå, och vinkar resolut med en knubbig hand, som om han tänker "Nog nu. Jag vill leka med min familj i fred."