De är luttrade, trygga i sin skolledarroll på varsin låg- och mellanstadieskola i Linköping och står för vartenda ord de säger, men vill ändå vara anonyma. Det här är minerad mark. De skulle få en lavin av "Va, har ni sådana fruktansvärda problem på den skolan? Då vill vi inte ha vårt barn kvar där!" över sig. Det är det inte värt.
Tidningen Chef & Ledarskap har undersökt förekomsten av hot och våld mot skolledare. Drygt en av tre rektorer (36 procent) anger att de har mottagit hot i jobbet. En av tjugo (5 procent) har utsatts för våld. Flest hot kommer från föräldrar (70 procent), medan det är eleverna som står för våldet. Totalt kontaktades 1 000 rektorer i högstadie- och gymnasieskolor. Av dem svarade 52 procent.
Med hot avses i undersökningen allt från hot om att gå till Skolinspektionen och hänga ut rektorn i media till att vandalisera rektorns egendom eller söka upp anhöriga för att skada dem. På högstadiet handlar hoten/påtryckningarna ofta om betýg, men även i lägre årskurser lägger sig föräldrar ofta i.
– Föräldraras vanligaste hot är att anmäla lärare eller rektorer till Skolinspektionen. Det är numera väldigt lätt att göra via inspektionens hemsida. Förhållandevis många anmälningar görs 23.22 en fredagskväll . . . Men generellt är det bra att vi anmäls så att det blir utrett om rektor eller skolan agerat felaktigt, menar Mona och Kristin.
Vad är skälet?
– Att vi inte gör som de vill. Dagligen stöter vi på föräldrar som hotar att byta skola om inte deras önskemål efterlevs.
Ge exempel på vad föräldrarna kräver.
– Flytta en elev till en annan klass. Flytta det egna barnet till en viss klass. Få en personlig assistent till barnet. Byta ut lärare.
Hur agerar ni då?
– Vi brukar förklara att ett skolbyte sällan löser en elevs problem, men om föräldrarna insisterar så hjälper vi till med blanketter och annat. Vi försöker ha ett koncerntänk kring stadens skolor, att agera utifrån att varje skola är en enskild enhet blir för sårbart. Bortsett från hög frånvaro är dock ett stort antal skolbyten en betydande faktor bakom låga studieresultat bland svenskfödda elever. Det har en lokal studie visat.
Finns det risk att yngre skolledare blir skärrade av skolbytarhoten?
– Absolut. Varenda unge har en prislapp på sig. Skolpengen är de enda intäkterna en skola har och tio elever finansierar en pedagog, om vi tänker krasst ekonomiskt. Och allt är ju ekonomi i dag.
Händer det att föräldrar agerar i grupp?
– Ja, mycket ofta. De startar exempelvis en Facebookgrupp och mobiliserar föräldrar i den. Sedan vänder de sig till rektor och säger "vi är väldigt många i den här gruppen som tycker så här".
Vad kan det handla om?
– Pedagoger som enligt föräldrarna inte håller måttet, engelskalärare som har fel brytning, lärare som talar svenska med brytning, vart skolresan ska gå, vilka läromedel som används och synpunkter kring Albin, som många föräldrar tycker borde flyttas till en annan klass.
Vad gör ni då?
– I början bjöd man in de här föräldragrupperna till ett möte, men då backade de flesta ur. Därför är det bättre att ta diskussionen med den förälder som är drivande i "upproret". När det gäller just Albin blir den retoriska motfrågan: Exakt vart tycker du att vi ska flytta Albin?
Och då kan ni lugna känslorna?
– Ja, genom att förklara vad som faktiskt har hänt. Och genom att få föräldrar att inse att allt inte är omgivningens fel, ibland är det deras egna barn som inte är fullt så fantastiska som de tror. Den förälder som exempelvis var upprörd över att hennes barn hade "förvägrats att äta sig mätt" behövde få höra att barnet hade spottat köttbullar i de övriga elevernas mjölkglas.
Men föräldrar måste väl ha rätt att ha synpunkter?
– Så klart. Men det måste finnas mer grund för kritiken än lösa rykten, annars blir det väldigt synd om de barn vars föräldrar snackar skit om skolan.
Hur då, menar ni?
– Om ett barn i låg- eller mellanstadiet trivs bra, fungerar och har kamrater men samtidigt pumpas med förälderns negativa bild av skolan, blir det en kollision i huvudet på dem. Helt schizofrent. Jag körs ideligen tillbaka till något min förälder tycker är riktigt dåligt!
Allt större del av pedagogernas tid verkar gå till föräldrarna.
– Ja, men på lärarutbildningen får de inte lära sig något om avvikande barn, jobbiga föräldrar eller krishantering. Allt handlar om ämneskunskaper. Och intagningspoängen är rekordlåga. Det är väldigt bekymmersamt..
Vad är den största skillnaden nu från då?
– Allt kring barn har blivit så känsligt. Är det något fel på barnen så är det fel på mig som förälder. Från att ha haft en syn på hela människan är det i dag bara resultaten som räknas. Om du är en god och social människa är ointressant eftersom det inte kan mätas. I det samhällsklimatet blir det förödande att få ett barn som inte håller måttet. Ja, ibland utvecklas det till en livssorg.
Men ni stannar och kör ända in i kaklet?
– Ja. Alla människor är utvecklingsbara och så länge man kan göra skillnad för en enda individ är det värt allt.