Linda Westerlund, Sofia Dannert, Gunilla Ekholm och Maria Broo är några av de ledare på friidrottsklubben IK Akele som arrangerar mörkerträningen i Vidingsjöskogen.
Det är snart dags för kvällens mörkerpass för kvinnor i Vidingsjöskogen. Pannlamporna som går att låna ligger framme och fyra ledare håller engagerat på med de sista förberedelserna.
– Om jag slår ett med tärningen så springer jag till tallrik ett, och så slår du din tärning.
– Jaha, går det bra om jag slår ett också?
– Ja, men sedan hamnar man mer i osynk beroende på vilket tärningsslag man får.
Det låter som hjärngympa, blir det krångligt?
– Nej, det blir superbra, säger Linda Westerlund.
Linda Westerlund ritar upp instruktionerna hur träningen med tärning och papperstallrikar ska gå till.
Friidrottsklubben IK Akele i Linköping arrangerar mörkerträningar i Vidingsjöskogen på söndagar.
Deltagarna ska delas in i mindre grupper som därefter slår varsin tärning och springer till rätt numrerad papperstallrik på backen. På baksidan står en uppgift som ska utföras, exempelvis ett antal upphopp eller knäböj. Sedan springer gruppen och slår tärningen igen och fortsätter så tills man är uppe i 30.
– Slår du ett hela tiden får du göra asmånga övningar, skrattar Gunilla Ekholm.
Många kvinnor känner sig otrygga när de är ute och motionerar. För något år sedan presenterade Svenska friidrottsförbundet och löpartidningen Runners world en undersökning som bland annat visade att 54 procent avstod träning i mörker på grund av att de kände sig otrygga. För ett par år sedan blev exempelvis tre kvinnor sexuellt ofredade i Rydskogen på kort tid.
Det krävs att pannlamporna är på när man ska ut och löpa i mörk och snårig skog. Snart är det sista mörkerträningen för den här säsongen. Passen återupptas i oktober, men gruppen ska även träffas med jämna mellanrum under vår och sommar och köra andra träningsupplägg.
Deltagarna möts på LOK-gården i Vidingsjö innan gänget drar ut i skogens mörker.
– Många som kommer till den här gruppen har inte sprungit när det har varit mörkt, säger Gunilla.
– På jobbet har jag kollegor som sagt att de inte vill springa i mörka motionsspår, säger Sofia Dannert. Här har jag inte hört deltagare prata om det, utan mer att de tycker det är kul att vara med.
Förutom att skapa trygghet är målet att locka fler kvinnor från 18 år och uppåt att träna tillsammans i skogen på ett lättsamt och lekfullt sätt.
Varför ska det vara lekfullt?
– Då märker man inte att man tränar, allt som lurar en är ju bra, säger Sofia.
Linda Westerlund instruerar deltagarna innan passet drar igång.
Många kvinnor känner sig otrygga att ge sig ut och träna själva i mörker.
Det är ideella krafter i friidrottsklubben IK Akele som har tagit initiativet att anordna träningsformen Woodland trail under tio söndagskvällar. Snart är pilotsäsongen över och ledarna är nöjda med uppslutningen. Som mest har de varit mellan 30 och 50 personer.
Snart trillar ett 15-tal deltagare in till mötesplatsen LOK-gården i Vidingsjö. Frida Johansson och Sara Andersson har varit med från första passet i mitten av januari.
– Det är jättekul att träna i grupp, jag känner mig mer trygg tillsammans med andra, säger Frida.
Upplever ni en otrygghet?
– I skogen har jag inte vågat träna själv när det är mörkt, säger Frida.
– Det har ju inträffat överfall och våldtäkter. Men man kan även vara rädd för djur som vildsvin och så, säger Sara.
Sara Andersson och Frida Johansson är trogna deltagare när det är mörkerträning i Vidingsjöskogen på söndagskvällar.
Woodland trail är i grunden ett initiativ framtaget av Östsvenska friidrottsförbundet för att skapa trygga och lättsamma träningsformer som ska locka kvinnor. Koncepetet finns i flera städer, men IK Akele i Linköping har utformat sin egen variant av mörkerträning.
Båda tycker det är en speciell upplevelse att ge sig ut på stigar i skogen och följa uppsatta reflexer.
– Det är en mäktig känsla att vara i mörkret och tystnaden, säger Frida.
– Ja, och under varje pass har vi släckt lamporna en stund och bara tagit in mörkret. Det är svårt att förklara, det känns stort på något sätt, berättar Sara.
Alla pass har olika upplägg så ledarna går igenom momenten.
Uppvärmningsövingar med lätta löpmoment på LOK-gårdens parkering innan passet fortsätter i Vidingsjöskogen.
Pannlampa, handskar och mössa är bra att ha under träningspasset i den mörka skogen.
Ester Tuvestad som är taggad att sätta igång har inte varit ute själv i dunkel skog sedan mörkerorienteringen i högstadiet. Hon känner sig inte bekväm, det är få människor ute och händer något kan det vara svårt för folk att hitta en.
– Jag gillar att vi tränar här på söndagskvällar som annars inte är en av veckans favoritstunder när helgen är slut. Och mörkret gör att jag får fokus på andra saker. Jag behöver exempelvis rikta min koncentration på stigen i skogen. Det skapar mindfulness.
Snart är mörkerträningen slut för terminen, men passen fortsätter till hösten.