Barn under tvĂ„ Ă„r ska inte ha nĂ„gon skĂ€rm alls. Barn mellan 2 och 5 Ă„r ska max anvĂ€nda skĂ€rm en timme per dygn. Barn mellan 6 och 12 Ă„r ska max anvĂ€nda skĂ€rm ett till tvĂ„ timmar och barn i Ă„ldern 13 till 18 Ă„r ska max ha tvĂ„âtre timmar skĂ€rmtid per dag.
SÄ löd FolkhÀlsomyndighetens rÄd till svenskarna om skÀrmtid. Ett rÄd som mÄnga förÀldrar har svÄrt att följa, eller kanske inte vill följa.
Martin Mileros och Robert Forchheimer, doktorand respektive professor emeritus pÄ Linköpings universitet, Àr vÀl insatta i Àmnet. De har skrivit en forskningsartikel som bland annat handlar om just skÀrmen och skÀrmtidens konsekvenser.
â Vi behöver samhĂ€llets stöd att belysa konsekvenserna och vad som kan hĂ€nda, sĂ€ger Martin Mileros.
Som vuxen kan det vara lÀttare att bli medveten om tiden man lÀgger pÄ skÀrmarna men som barn kan det vara svÄrt. Martin Mileros tipsar om att pÄminna barnen om tiden de spenderar framför skÀrmen, till viss del kan bidra till en ökad medvetenhet. Han uppmanar förÀldrar att hela tiden frÄga sitt barn saker nÀr det sitter vid en skÀrm.
â FrĂ„ga om det Ă€r dags att sluta, hur barnet mĂ„r och om det börjar bli trött. Det bĂ€sta Ă€r om du kan fĂ„ barnet att sjĂ€lv förstĂ„ balansen.
Det krÀvs ju en viss Älder för att förstÄ balansen. Hur ska man tÀnka?
â Ja, det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga till en fyraĂ„ring att om du kollar pĂ„ skĂ€rm sĂ„ missar du annat i livet. Jag tror inte man kan fĂ„ barn att förstĂ„ att det Ă€r klokt att begrĂ€nsa sig. Man mĂ„ste nog hitta ett slags naturligt förhĂ„llningssĂ€tt i familjen, sĂ€ger Martin Mileros och lĂ€gger till:
â Att begrĂ€nsa tiden kan vara viktigt, men det Ă€r ocksĂ„ avgörande att tĂ€nka pĂ„ hur tiden anvĂ€nds. Om man kan fĂ„ barnen att förĂ€ndra sitt beteende och börja anvĂ€nda tiden till sin egen fördel, Ă€r man pĂ„ rĂ€tt vĂ€g. Det kan till exempel handla om programmering, mental utveckling eller att investera tid för att forma sin egen framtid.
Att stoppa barns anvÀndning av skÀrm kan vara svÄrt, men Martin Mileros har provat ett system hemma hos sig för att uppmÀrksamma hur mycket man sitter vid en skÀrm.
â Om du ska ha en timmes speltid pĂ„ datorn sĂ„ mĂ„ste du ha en timme fysisk aktivitet. Har man trĂ€ning en timme pĂ„ kvĂ€llen eller haft gympa pĂ„ dagen har du en timme.
Ett annat sÀtt att minska skÀrmtiden kan vara att ha fÄ skÀrmar hemma.
â Vi har tre spelintresserade barn men istĂ€llet för att ha tre gamingdatorer sĂ„ har vi en. SĂ„ det blir en trĂ„ng resurs och de fĂ„r lĂ€ra sig att turas om och hantera den. PĂ„ det sĂ€ttet sĂ„ kan man minimera tiden direkt hur mycket de sitter.
Robert Forchheimer tipsar om att ersÀtta skÀrmen med nÄgot annat.
â SĂ„ att barnet upplever att det Ă€r nĂ„gonting annat lustfyllt som hĂ€nder.
Ett annat knep Àr att skapa en tröskel, nÄgot som gör det jobbigare att anvÀnda skÀrmen.
â SĂ„ om barnet anvĂ€nder paddan mycket, kan du göra sĂ„ att barnet mĂ„ste logga in varje gĂ„ng, sĂ€ger Robert Forchheimer.
Att göra nÄgot som sysselsÀtter hela familjen tror bÄda tvÄ Àr ett sÀtt att skippa skÀrmarna.
â Hitta gemensamma aktiviteter som matlagning, trĂ€ning eller att hitta nya gemensamma utmaningar, sĂ€ger Martin Mileros.
Det stÀller ganska stora krav pÄ förÀldrarna?
â Ja, om bĂ€gge kommer hem frĂ„n jobbet och Ă€r trötta Ă€r det inte sĂ„ lĂ€tt att ha en sĂ„dan attityd till barnet.
Men Àr det sÄ farligt med skÀrmtid?
â Det Ă€r inte farligt sĂ„ lĂ€nge du har en balans eller scrollande under kontrollerade former, sĂ€ger Robert Forchheimer och tillĂ€gger:
â Problemet Ă€r att man inte har kontroll och insikt. Sitter man i fem eller Ă„tta timmar framför en skĂ€rm sĂ„ missköter man förmodligen mĂ„nga andra saker. Prokrastineringen ger konsekvenser.
Det kan ju ocksÄ bli en social utsatthet att inte vara med pÄ sociala medier, alla i klassen har ju Snapchat. Hur ska man tÀnka om man kÀnner sig som en taskig förÀlder som inte tillÄter aktivitet pÄ sociala medier?
â NĂ€r man pratar skolmiljö sĂ„ samlas ju klassförĂ€ldrarna Ă„tminstone en gĂ„ng per termin. DĂ„ borde det hĂ€r vara en stĂ„ende frĂ„ga dĂ€r man försöker komma överens i förĂ€ldragruppen att bete sig pĂ„ samma sĂ€tt sĂ„ att barnen fĂ„r samma förutsĂ€ttningar, sĂ€ger Martin Mileros.
Att vara en god förebild och inte sjĂ€lv ha mycket skĂ€rmtid Ă€r ocksĂ„ viktigt. Det gamla talesĂ€ttet âbarn gör inte som man sĂ€ger utan som man görâ har en poĂ€ng.
â Att sĂ€ga Ă„t barn att inte göra saker som man sjĂ€lv gör ger ingen effekt, konstaterar Martin Mileros.