Sandra: "Jag tänkte på hans två små barn"

– Alla pratar om det här i Sanremo. Jag har en vän vars barn går i skolan med mannens barn. Så alla diskuterar det och är samtidigt i chock och undrar hur det är möjligt, säger Sandra, när vi möter henne utanför en butik i Sanremo, Italien.

Sandra känner mannen som gripits för mordet på Sargonia Dankha i november 1995. När vi möter henne har hon nyss handlat i en liten närbutik nästan högst upp i en mycket brant backe på en av stadens höga kullar. Med hjälp av tolk berättar hon om mannen.

– Jag blev väldigt chockad för han verkade som en normal person. Han har fru och små barn, jag hade aldrig trott att han kunde göra något sådant. Han levde ett normalt liv. Jag brukade träffa honom här och inne i stan. Han verkade som en lugn, vanlig man. Men uppenbarligen är inte alltid saker som de verkar.

Vi är strax väster om stadskärnan och precis som i resten av Sanremo står husen tätt. Högst upp på kullen finns en restaurang, som likt de flesta andra hus är omgärdad av höga murar och har bastanta grindar av smidesjärn. Det är där mannen tidigare har arbetat.

Bakom järngrinden finns pizzerian där den misstänkta mannen jobbade i Sanremo.

Foto: Tina Enström, Jasmine Hübinette

Sandra står utanför butiken i samma backe och berättar att mannen var pizzabagare. Hon är själv restaurangägare och mannen är en av hennes återkommande kunder.

– Han var en helt normal person, men han höll sig ganska mycket för sig själv.

Vad vet du om brottet?

– Jag kände inte till det förrän han blev gripen och läste om det i tidningen. Det jag vet om fallet är det jag läst i tidningen och där stod det att han ska ha dödat henne och styckat kroppen.

Den 13 november 1995 sågs den 21-åriga Linköpingsbon Sargonia Dankha för sista gången i centrala Linköping. Tidigt i utredningen greps en 45-årig man. Han var restaurangägare i Linköping och italiensk medborgare.

Polisen hittade flera spår, bland annat blodspår, som pekade mot mannen. Den poliskommissarie som då ledde utredningen har tidigare sagt att man inom polisen var övertygad om att brottet var uppklarat. Men åklagaren menade att eftersom kroppen saknades, räckte inte bevisen för åtal och mannen släpptes ur häktet. Han har de senaste åren bott i Sanremo.

– Det här var Linköpings Olof Palme-syndrom. Just att kroppen aldrig hittades. Det gjorde att många letade och spekulerade kring vad som kunde ha hänt, säger Håkan Wasén, som var rättsreporter på Corren då.

Den 17 juni i år greps mannen av italiensk polis, misstänkt för mordet på Sargonia.

"Jag blev chockerad när han greps", säger Sandra i Sanremo som känner den misstänkte mannen.

Foto: Tina Enström, Jasmine Hübinette

I backen i Sanremo rättar Sandra till hjälmen. Hon tänker på mannens två barn, som går i låg- och mellanstadiet.

– I skolan försöker de vara väldigt försiktiga med vad de säger om det här eftersom barnen är så små.

Sandra tycker att det är bra att rättssystemet får ha sin gång, men är ändå påtagligt bestört.

– Det är så märkligt och efter så många år. Hur är det möjligt? Jag kunde verkligen inte tro det.

Hon startar sin vespa och kör iväg vidare uppför den branta backen.

Sargonias familj har bekostat en advokat som har gått igenom utredningsmaterialet. En italiensk åklagare har nu åtalat mannen, som idag är 73 år, i italiensk domstol.

– Om man tillämpar rättspraxis att det inte behövs någon kropp så tror jag det finns stora möjligheter att få mannen fälld, säger tidigare kriminalreporter Håkan Wasén.